10 i topp: Filmer 2023

7 november, 2024 11 kommentarer

Jag var med i Shinypodden och pratade om filmåret 2023 för några månader sen. Nu kommer min topp-10-lista även på bloggen inklusive några bubblare. Shinypodden-avsnitten (två stycken) om 2023 finns att lyssna på på Spotify eller där du lyssnar på poddar.

Jämfört med 2022 så har jag nog sett ungefär lika många filmer från 2023. Jag kom till slut igång och började se ikapp 2023-filmer. Snackisfilm efter snackisfilm kryssades och till slut kände jag mig nöjd. Jag har sett långt ifrån allt men strecket i sanden måste ju dras nån gång.

Håll till godo!

17. Konferensen – En svensk slasher-film. Inte min favoritgenre men igenkänningen lyfter filmen.
16. Godzilla Minus One – Godzilla brutalare än nånsin. Filmen värd Oscarn för visuella effekter.
15. You Hurt My Feelings – Nicole Holofcener ger oss en mysig skämskuddedramakomedi.
14. Killers of the Flower Moon – Scorsese är ändå Scorsese. Gammal är äldst. RIP Robbie.
13. Lärarrummet – Psykologisk thriller i skolmiljö med en touch av Ruben Östlund.
12. Anatomy of a Fall – Ett mysterium som övergår till ett fascinerade rättegångsdrama.
11. Dream Scenario – Nicolas Cage perfekt nedtonad i detta surrealistiska drömdrama.

10. The Taste of Things
The Taste of Things
För att dessa ord dök upp i min hjärna under titten: lugn, ro, stilla, livet, mat, matlagning, omsorg, paradis.

9. Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One
Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One
För att stuntsen är på riktigt att det är ett omöjligt uppdrag att inte bli underhållen.

8. Barbie
Barbie
 För att jag hade hur roligt som helst när jag såg den på bio istället för Oppenheimer och för att jag till och med gillade musikalnumren.

7. American Fiction
American Fiction
För att Jeffrey Wright var perfekt i denna något udda blandning av satir och familjedrama med ett härligt jazzigt ljudspår.

6. Poor Things
Poor Things
För att Giorgos har skapat en steampunk-twistad alternativ viktoriansk värld med en strålande Emma Stone i huvudrollen.

5. The Zone of Interest
The Zone of Interest
För att det är en förhäxande film, en ytterst obehaglig och kall film, som jag absolut inte vill ha osedd (och troligen ej heller omsedd).

4. Perfect Days
Perfect Days
För att Wim Wenders gjort en stillsam film, med en underbar slutscen, som gav mig ett inre lugn.

3. The Holdovers
The Holdovers
För att det är en perfekt kombination av snöfilm, roadmovie och hängfilm med en perfekt (återigen) Paul Giamatti i huvudrollen.

2. Höstlöv som faller
Höstlöv som faller
För att två vilsna själar möts i filmen som är både simpel och episk på samma gång, och så för Maustetytöt – ”Syntynyt suruun ja puettu pettymyksin” förstås.

1. Past Lives
Past Lives
För att jag är en sucker för den här typen av bitterljuv melankoli och att filmen var inneboende i min hjärna några dagar efter titten.

 

Sen tidigare har Fiffis filmtajm, Movies – Noir och Filmitch listat sina 2023-favoriter. Podden Snacka om film (med Steffo & Fiffi) har också avhandlat sina favoriter muntligt.

Arkiverad under 10 i topp, Best of, Film, Listor Tagged with , , , , , , , , , ,

American Fiction (2023)

6 juni, 2024 2 kommentarer

American Fiction är en helmysig hängfilm om den svarte författaren Thelonious Ellison (men som alla kallar Monk) som stör sig på att just kallas för en svart författare. Han är författare, punkt. Men det accepteras inte av bokbranschen. Monk är en svart författare och han ska skriva svarta böcker om svarta problem. Till slut, i nån sorts desperation, skriver Monk på pin kiv en SVART bok under pseudonym., och se på fan, nu blev bokförlagen plötsligt intresserade (till Monks förtret).

Monk är även lärare på ett universitet. Det går inte speciellt bra för Monk där heller och han uppmanas att ta ledigt och åka från L.A. till hemstaden Boston för att gå på ett bokseminarium och träffa sin familj som består av en mamma på demensens gräns, en underbar syrra som ser igenom Monk, och lite senare en storebror med sina egna problem.

Ja, det här är alltså en kanske lite ovanlig blandning av satir och familjedrama och jag gillar det skarpt. Det var väldigt roligt att se Jeffrey Wright i en huvudroll. Jag kan bara komma på Basquiat (vilket var evigheter sen) och Hold the Dark. Wright är som klippt och skuren för rollen som bitter men ändå rolig författare som inte hittar rätt i livet. Rollfiguren påminner kanske en aning om den man som Paul Giamatti spelade i The Holdovers. De kommer liksom inte loss.

Monks syster (Tracee Ellis Ross, dotter till Diana Ross, det visste jag inte!) var en underbar karaktär som jag gärna hade velat hänga mer med. Jag tyckte det var synd att hon försvann ur handlingen så snabbt. Samtidigt var det ju en del av historien som ledde till att Monk behövde ta mer ansvar, bl a för sin mamma. Plus att brorsan (spelad av Sterling K. Brown) dök upp som en följd av att syrran försvann. Det är bara att tugga i sig.

Jag vet inte om jag gillade satir-bitarna eller familjedramat bäst. Det var lite som att det pågick två filmer parallellt med olika ton. Satiren var rolig medan dramat var rörande. Man skulle kunna störa sig på detta, att filmen inte vet vilken film den vill vara. Men för mig funkade båda delarna även om jag kände av tonskiftena. En klockren fyra blir det till American Fiction.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Komedi, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , , ,