Då var vi framme vid Lars von Triers tv-succé Riket där vi fick se och höra Ernst-Hugo Järegård yttra det klassiska ”danskjävlar!” samtidigt som han tillber Barsebäcks kärnkraftverk. Jag såg och skrev om serien i augusti 2006.

Jag såg delar av Riket när den visades på SVT för ganska länge sen och tyckte väl det var ok, men jag kom nog aldrig in i serien ordentligt. Nu kom jag inte riktigt ihåg hur den var, och det tog ett litet tag innan den satte sig. Främst är den faktiskt väldigt rolig. Jag skrattade högt flera gånger. En stor orsak till humor på hög nivå är Järegård som gör sin Stig Helmer till en person som i ena sekunden kopplar på charmen för att i nästa sekund, om det gynnar honom, vara helt underbart nedlåtande och osympatisk. Ja, det är bara för bra. Sen var det riktigt kul att se spelet mellan fru Drusse och hennes late björn till son, Bulder. Bulder, öldrickande Bulder, ja, han är bara för skön.

Det gripande kommer främst i Riket II då en karaktär vid namn Lillebror (Udo Kier) gör entré — eller, ja, han dyker faktiskt upp redan i sista delen av Riket. Det här är en karaktär som egentligen inte borde funka, så annorlunda är han, men han funkar definitivt. Riktigt bra skådespeleri av Birgitte Raaberg som är den som spelar i scenerna mot Lillebror. Riktigt roligt å andra sidan, blir det när överläkare Moesgaard besöker sjukhusets vrickade psykolog för att få hjälp med sin bristande självkänsla. Obetalbara scener här. Roligt också så fort Järegård är med, t ex som när han med voodoo försöker oskadliggöra sin nemesis, underläkare Krogshøj (Søren Pilmark).

Mmm, Riket var inte riktigt som jag väntade. Jag trodde den skulle vara allvarligare på nåt sätt. Ja, i grunden är den kanske det, men det hela är gjort i form av svart, absurd humor som jag ofta skrattar högt åt. Strålande skådespel från de främsta karaktärerna, Drusse, Helmer, Moesgaard, mm. Dessutom är serien ofta riktigt spännande och i stort sett varje avsnitt slutar med en cliffhanger. I mina ögon är det här det bästa som von Trier har gjort. Även om jag inte direkt ogillar dem så är jag inte nåt stort fan av hans andra filmer, t ex Epidemic och Dogville. Ja, just det, det var en sak jag glömde. Precis som karaktären Lillebror funkade så var även de två sanningssägande diskarna down under riktigt sköna.

Titel: South Park: Bigger, Longer & Uncut

Jag har inte sett tv-serien och jag vet inte om det gör att jag uppskattar filmen mer eller mindre, men faktum är att jag tyckte det här var riktigt dåligt. Jag tror inte jag skrattar en enda gång faktiskt. Ok, eftersom jag inte sett serien när den gick på tv så känner jag inte till figurerna och kan därmed inte skratta igenkännande, men jag vet inte… Jag tyckte detta var jobbigt bara. Det känns som om filmen slår in öppna dörrar. Kanske amerikanerna tycker det här är häftigt, jag vet inte. Men för mig blev det bara för mycket. Det blev övertydligt, helt utan finess tyckte jag. Snudd på bottenbetyg.

2-/5