Kunskapskanalen – Film om film: Filmklippning

Kunskapskanalen - Film om film: John CazaleklippDet var kul att klippare fick komma till tals i den här dokumentären (med den långa titeln Edge Codes.com: The Art Of Motion Picture Editing) om konsten att klippa film. I grunden är ju t ex George Lucas en klippare, i alla fall om man ska tro den här filmen. Vi får även höra tankar från Martin Scorseses hovklipperska Thelma Schoonmaker. Man tar det hela från början, om än litet för hastigt för att filmen ska vara riktigt mysigt att se.

Jag hade gärna sett en hel film om den tidiga stumfilmen med D.W. Griffith i spetsen. Sen en film om ljudfilmen och hur den påverkade. Sen en film om den sovjetiska filmen. (Sovjetiska filmare var pionjärer inom klippning och hade ett helt annat tänk när det gällde film. Man gjorde metafilmer. Filmer som var medvetna om att de var filmer. I USA skulle man sugas in i filmen och inte tänka på klippningen.) Sen en film om franska nya vågen. Sen en film om den nya amerikanska filmen från slutet av 60- början av 70-talet. Nu trycks allt ihop och med fokus på just klippning vilket ger ett snuttifierat intryck.

Efter denna genomgång tar man upp några moderna filmer som The Matrix, Spring Lola och Memento. Och så Stjärnornas krig förstås eftersom George Lucas är med. Det dras några roliga paralleller mellan gamla sovjetiska filmer och klippningen i Jedins återkomst. Just det här med att visa ett ansikte i närbild, sedan klippa till något annat, sedan tillbaka till ansiktet. Detta var det enda sättet att visa vad Darth Vader kände eftersom han ansikte var neutralt.

Ytterligare senare i filmen blir det än mer intressant då man kommer in på frågor om manipulation genom klippning, inte bara i film utan även i nyheter. Vad är sant? Finns det något som faktiskt är sant om det visas i form av en film? Det här har vi berört här på bloggen tidigare i diskussioner om dokumentärfilmens väsen.

Kunskapskanalen – Film om film: Jan Troell

KunskapskanalenTitel: Jan Troell – ett porträtt
Regi: Ann Victorin
År: 2001
Svensk Filmdatabas

En trevlig liten film från 2001, gjord av Ann Victorin och fotografen Olle Holm, om en speciell filmskapare. Jag blev definitivt sugen på att se fler av hans filmer. Troell är en timid personlighet, men ändå säkert bestämd och envis när det gäller. Han framstår som ganska blyg men, som sagt, ändå bestämd. Troell är verkligen en filmskapare i ordets rätta bemärkelse: han skriver manus, regisserar, fotar och klipper. Han sa en sak som jag tycker är sann: att det viktiga inte är en films tempo utan dess intensitet, hur pass gripen man faktiskt blir. Troell tycker även det är lite pinsamt att hans filmer ofta blir så långa. Han förstår att biografägare inte alltid gillar det eftersom man då inte får plats med lika många filmer på reportoaren.


Under intervjun tar man fram en tidning där Troell har markerat de filmer i Malmös bioutbud som han tänker sig att se. Bl a Crouching Tiger Hidden Dragon, Vingar av glas, Remember the Titans (för att dottern vill se den lägger han till) står på programmet (detta är alltså år 2001). Alltid lite kul att höra vad andra filmskapare är intresserade av. När det gäller Troell-filmer har jag själv sett, och gillat, Här har du ditt liv och Så vit som en snö. Det blir bara till att se resten. Jag är speciellt sugen på Sagolandet (som jag nu har sett) som man fick se en del klipp ifrån. Även Utvandrarna och Nybyggarna lockar, bl a efter RJ:s recension av första filmen och Rörliga bilder och tryckta ords recension av Vilhelm Mobergs böckerTyvärr var porträttet lite för kort, bara en halvtimme långt. Jag hade gärna sett mer om Troell.

Kunskapskanalen – Film om film: Beyond Wiseguys

Titel: Beyond Wiseguys: Italian Americans & the Movies (Italienare på film)
Regi: Steven Fischler
År: 2008
IMDb

Mmjaha, det här var väl inte någon speciell film. Det var ändå ganska intressant om hur italienare framställs, och historiskt har framställts, på vita duken. Intervjuer och filmklipp blandas, på samma sätt som är brukligt i den här typen av dokumentärfilm. Det hela börjar med stumfilm från 1920-talet där italienaren är något av en clown, en underhållare, eller en italian lover (Rudolph Valentino). Sen har vi gangsterfilmen på 30-talet där italienaren är någon som står utanför samhället, och är ganska cool. Och så rör man sig framåt i filmhistorien för att till slut hamna i The Sopranos. Däremellan avhandlas givetvis också Gudfadern.

Man snuddar även vid en film som My Cousin Vinnie — och, oj, vad söt Marisa Tomei är! Många skådisar uttryckte en del missnöje med att typcastas som just italienare, som överdrivna italienare som snackar med brytning och viftar med armarna. Regissören/agenten: ”Kan du inte prata more-a like-a this-a?!” Samtidigt erkänner de att italienare faktiskt kanske just är på det sättet, att stereotypen i viss mån stämmer. Jag konstatera att det italienska ursprunget betyder mer än vad jag var medveten om. Det handlar nästan enbart om italienare på film ur den amerikanska synvinkeln, alltså i amerikanska filmer. Dock berör man även den italienska neorealismen och dess filmer, men bara väldigt kort.

Kunskapskanalen – Film om film: Lars Molin


Titel: Lars Molin i våra hjärtan

År: 1999

En biografifilm som verkligen gör en sugen på att se Lars Molins filmer. Något som är lite speciellt är att Molin mest verkar ha jobbat med tv-mediet. Inget fel i det men det kan vara en av anledningarna till att han kanske inte är så uppmärksammad som han kanske borde vara. Jag har nog sett en del av honom men det var länge sen nu och jag känner att det vore trevligt om det fanns en box med hans filmer (Plox?). Jag får intrycket av att Molin var en genuint trevlig spjuver till person och ”ressigör”.

Några av scenerna man får se ur hans tv-filmer verkar vara rena klassiker, bl a en scen med Rolf Lassgård som fastnat i en lustig eller olustig situation (åh, helt underbart roligt). Badjävlar bara måste jag se. Mycket av känslan jag får påminner om en del svenska dokumentärfilmer jag har sett, t ex Plötsligt i Vinslöv (tror filmmakarna bakom den rullen har tittat en del på Molin). Det finns en töntig men trevlig svensk känsla över Molin och den här lilla dokumentären där svenska skådisar berättar om Lars Molin. Bäst är Ingvar Hirdvall som är en trevlig berättare. Mest pretto är… inte oväntat: Regina Lund.

PS. Jag vet tyvärr inte var man kan få tag på filmen som gjordes som ett minnesprogram efter Molins död 1999.

Kunskapskanalen – Film om film: John Cazale

 

Titel: I Knew It Was You: Rediscovering John Cazale (I skuggan av Gudfadern)
Regi: Richard Shepard
År: 2009
IMDb
| Filmtipset

En typisk amerikansk dokumentär där en massa personer sitter och berättar om en annan person. I det här fallet en radda kända skådisar och regissörer som pratar om John Cazale. Det blir lite tradigt. Visst, Cazale var en bra och speciell skådis som gjorde toppinsatser i de fem filmer han var med i, och det tråkigt att han dog så ung. Men att höra alla säga att hur bra han är gång på gång blir nästan löjligt. Men eftersom det handlar om duktiga skådisar/regissörer som är trevliga att lyssna på så blir det ändå ganska underhållande.

En sak jag noterade är att alla amerikanska skådisar har teaterscenen som bas. Precis som t ex svenska dito. Det är ju lite lustigt det där med att det ofta klagas på att svenska skådisar är teatrala i sitt uttryck. Och det kan kanske stämma att svenska skådisar är sämre på att släppa teatern när de gör film. Fast det är något mer också. Dialogen och att vi direkt känner om det som sägs på svenska inte riktigt är rätt spelar mer in.


Tillbaka till dokumentären: Det var riktigt rörande att se hur nära dessa amerikanska toppskådisar var varandra. T ex att Meryl Streep och Cazale var ett par visste jag inte.

Obs! Filmen finns att se på SVT Play fram till imorgon (tisdag 23/11) så det är bara att passa på! Det är sevärda dryga 38 minuter det handlar om trots min svamliga recension som kom in på stickspår om svenska skådisar och annat trams.

PS. Några av de skådisar/regissörer som förekommer: Meryl Streep, Steve Buscemi, Francis Ford Coppola, Robert De Niro, Philip Seymour Hoffman, Al Pacino, Gene Hackman, John Savage, Sam Rockwell, Brett Ratner, mm.

Kunskapskanalen – Film om film: Stefan Jarl


Kunskapskanalen
visar under hösten ett gäng filmer om film och filmare — och jag ska försöka se alla, och skriva om dem här. Först ut är en timslång dokumentär om Stefan Jarl av Monica Ohlson från 2003.

Mm, det blev en ganska trevlig timme i sällskap med en man som brinner för samhället, för världen, för film, för dokumentärfilm. Jarl hävdar, och jag instämmer, att dokumentärfilm betraktas som andra klassens film. Gemene man ser film som en flykt, för att koppla bort verkligheten. Mmm, vad säger det om världen vi lever i? Jarl, han gör filmer om verkligheten för att visa upp den, för att visa på vad som är fel. Eskapism är inget för honom, han är inte funtad så. Grejen är att jag alltså håller med honom om det här med dokumentärens status men samtidigt är film för mig ofta en skön flykt in i andra världar; det är liksom en del av grejen med film! Nu finns det ju en skillnad mellan dokumentär och ”vanlig” film. Det säger sig självt att en dokumentär inte kan vara en fantasyfilm. Fast just känslan att sugas in i en film kan jag ibland även få när jag ser en dokumentär om udda personligheter eller kulturer.


En rolig sak med filmen var att jag fick reda på att Jarl som 15-åring var springpojke under filminspelningar åt Arne Sucksdorff. Anledningen är att jag nyligen såg Sucksdorffs Det stora äventyret. Jarls egna Naturens hämnd är väl i ganska mycket inspirerad av Arne. Jarl berättar bl a om en ganska kul sekvens om inspelningen av Naturens hämnd där han försökte få några kossor och ett tåg att synas samtidigt i bild. Utan att riktigt få till det efter upprepade försök ger han i princip upp. Vad händer då? Jo, en räv dyker upp. Med en hare i munnen. Samtidigt som tåget kommer. ”Ha, släng dig i väggen, Arne!”, tyckte Jarl.

Vad mer? Jo, jag blir påmind om att jag ska se Muraren plus Jarls film om Bo Widerberg, Liv till varje pris. (Thommy Berggren verkar vara en stor personlighet och berättare utgående från de korta klipp jag har sett.) Det var även kul att höra lite om hur Jarl grundade Folkets Bio och biografen Zita (i Stockholm). Slutligen: Om ni inte har sett Modstrilogin, gör det omedelbums!