Troll (2022)
8 januari, 2023 6 kommentarer
Norska katastroffilmer är mumma normalt sett. Den senaste i raden är Troll som kan ses som en andlig uppföljare till 2010 års Trolljegeren. Filmen inleds i ett hysteriskt och för högt tempo. Man vill berätta för mycket på för kort tid och spänningen uteblir. Sen lugnar vi kanske ned oss en aning vilket var skönt. Egentligen skulle jag inte kalla Troll för en katastroffilm. Det är mer av en klassisk monsterfilm, vilket nog är en genre som jag gillar aningen mindre. Vi bjuds som vanligt på en ”galen” konspirationsteoretiker, vilken råkar vara huvudpersonen Noras pappa. Vi bjuds även på ett snabbt ihopsatt ragtag-team som hittar varandra: forskaren Nora, regeringsrepresentanten Andreas, militären Kristoffer och hackaren Sigrid. Klassiskt. Troll är en helt ok rulle där de flitigt förekommande Star Trek-referenserna nästan räcker till en trea.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: Troll (2022) – Rörliga bilder och tryckta ord
Håller med i din invändning om inledningen. Det känns som om den hade blivit maffigare om vi fått vara med om ”explosionen/raset” i realtid. Nu blev det ju mest i sas andra hand via filmat material
Men jag trodde du gillade found footage? 😉
🙂
Just det jag såg någon handgest från Star Trek som som vanligt ska signalera att hackern är en nörd. Var där fler blinkningar till ST?
I övrigt en lätt underhållande men inte riktigt bra monsterfilm där i alla fall jag hejade på monstret/trollet.
Nja, de namedroppade själva titeln ”Star Trek” så det var väl bara två blinkningar egentligen men det är flitigt förekommande för mig. 😁