Buenos Aires 1977 (2006)
22 augusti, 2021 2 kommentarer
Idag blir det en gammal preblogg-text om en film, Crónica de una fuga som originaltiteln lyder, som jag såg under 2006 års Stockholm Filmfestival. När jag läser de sista meningarna i min lilla text påminns jag hur mycket en visning, en festivalvisning, verkligen kan lyfta en film(upplevelse).
Buenos Aires 1977 är ett intensivt drama som avslutas som en ”sitta på helspänn”-thriller om fyra män som försöker fly från fångenskap under juntatiden i Argentina på 70-talet. Riktigt bra var detta! Det är en otäck och närgången skildring av hur människor bryts ned av rädsla och hot om våld. Det är också en film om människors vilja att leva, att ha kvar sitt mänskliga värde trots att man behandlas som djur. Dessutom är den som sagt en riktig nagelbitare mot slutet. Nåt som lyfte filmen, som skildrar en verklig händelse, och själva visningen var att en av männen som var med om flykten, Claudio Tamburrini, fanns på plats på biografen Sture och intervjuades efteråt. Tamburrini kom till Sverige efter flykten och har även skrivit boken som filmen bygger på.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Ja fy för helvete för USAs och Israels terrorjunta i Argentina. Nobelfredspristagaren Henry Kissinger sa åt militärdiktaturen att agera snabbt för att ta makten och lovade att USA inte skulle hindra dem. Det var ju lätt att lova eftersom både USA och Israel via CIA och Mossad såg till att det kunde äga rum, och Kissinger hade naturligtvis mer makt i USA än Gerald Ford och hans efterföljare Jimmy Carter som inte var tillräckligt krigsbenägen för att få sitta två mandatperioder. Jag får lust att läsa boken mer än att se filmen. Den är förmodligen mer informationsrik, så jag skulle kunna lära mig mer om det som Tamburrinis folk fick utstå.
Om man är intresserad av ett ämne så är det nog bäst att läsa om det. Om man nu verkligen vill veta saker. Sen kan man alltid se filmen efteråt.