Die Fälscher (2007)

Die Fälscher, eller Falskmyntarna som den fick heta i Sverige, vann en Oscar för 2007 års bästa utländska film. Efter att ha läst min korta preblogg-text från maj 2010 så verkar jag ganska kallsinnig inför filmen. Jag noterar att jag tyckte huvudpersonen var osympatisk, och då väcks ju den frågan tilll liv igen: kan man gilla en film med en osympatisk huvudperson? Nej, vänta nu, frågan är felformulerad. Frågan borde vara: kan man gilla en film med en huvudperson som är både ointressant och okarismatisk? Och då är nog svaret nej. Osympatisk, däremot, behöver inte vara nåt negativ.

Falskmyntarna handlar om judar som arbetar med att trycka upp falska pund- och dollarsedlar i ett nazistiskt fångläger i andra världskrigets slutskede. Nånting gör att jag inte dras in i filmen helt. Jag vet inte, men jag tyckte inte huvudpersonen Sally (Karl Markovics) var en speciellt intressant person. Visst, lite annorlunda är det med en hjälte som inte är god utan snarare tvärtom. Sally ser egoistiskt på tillvaron; han vill överleva. Vissa frågor uppstår dock. Ska man överleva till varje pris även om det innebär att man hjälper sina förtryckare och det samtidigt som andra dödas skoningslöst? Jag tycker aldrig riktigt filmen når sin höjdpunkt som t ex nån form av uppgörelse eller samförstånd mellan Sally och hans medfånge Burger (August Diehl). De båda har en annorlunda syn på just de frågor som jag nämnde ovan. Lägerchefens fru var en typisk kliché som filmen inte behövde. Dit hörde väl möjligen även sadistiske lägervakten Holst. Slutet och början av filmen band väl ändå ihop det hela hyfsat.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

6 Responses to Die Fälscher (2007)

  1. Sofia says:

    Minnas denna som iaf rätt intressant. Om inte annat en bra påminnelse om att sådana Oscars-vinnare inte prompt måste vara svart-vita och svårmodiga

    • Jojjenito says:

      Eh, det är väl inte många Oscarsvinnare som är svartvita och svårmodiga? Möjligen lite mer inom Bästa utländska film men ändå inte tycker jag. Nu kör du nån sorts svartvit tjeckisk dockfilm-stereotyp här. 😉

      • Sofia says:

        Sorry, otydlig kommentar — det var just best foreign language jag menade när jag hänvisade till ”sådana” Oscarsvinnare. Typ Ida 🙂

        • Jojjenito says:

          Jo, jag förstod men jag håller nog inte med ändå. Även om Best International Feature (som den kallas nu) innehåller ”svårare” filmer jämfört med Best Picture så tror jag Ida och Roma är undantag snarare än regel. 🙂

          • Sofia says:

            Kollade lite bakåt, och nej, du har såklart rätt. Inte jättemycket svart-vitt. Däremot gärna nationella trauman och då sitter ju även denna som en smäck. Men ändå lättsammare än tex Saul Fia

            • Jojjenito says:

              Såklart. 😉 Men jag håller med om att generellt så är ju filmerna i Best International Feature ofta ”svårare” än Bästa Film.

              Saul Fia. Huga. Den vill jag inte se igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: