Indiana Jones and the Last Crusade (1989)
2 september, 2017 8 kommentarer
Med anledning av att jag såg Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull för ett tag sen så gräver jag fram mina gamla och korta preblogg-omdömen om de tre originalfilmerna. Texten om Indiana Jones and the Last Crusade skrevs i februari 2004.
Den här gången är det hugget som stucket om jag gillar den svenska titeln eller originaltiteln mest och då blir det ju originaltiteln by default.
Indy (Harrison Ford) är tillbaka! Den här gången är det den heliga graalen (bägaren som Jesus drack ur under sin sista måltid) och nazister det handlar om… och Indys pappa, spelad av Sean Connery.
Det här var enligt mig den klart bästa av Indy-filmerna. Sean Connery adderar lite tyngd och en hel del humor i sitt samspel med Ford. Jag tyckte hela historien var intressantare och bättre berättad än i de tidigare filmerna. Inte så hafsigt och snuttifierat. Sen gillade jag att den kvinnliga rollfiguren inte var av det vanliga slaget som i de tidigare filmerna. Här visste man inte riktigt var man hade henne. Men det blir ändå inte nåt mer än en ganska sevärd söndagsmatiné för min del. Detalj jag uppskattade: <spoiler>jag gillade att de inte fick tag i graalen utan fick ge upp den på slutet</spoiler>.
PS. Imorgon kommer en kort blänkare om den fjärde filmen i serien, den film som de allra flesta inte vill kännas vid…
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Inte riktigt lika bra som ettan men en frisk fläkt mot tvåan. Nazister är som sagt de bästa filmskurkarna.
Nazister funkar alltid. Förutom i verkligheten.
Det är kanske därför de funkar så bra på film?
Du har nog en poäng där. 🙂
Håller helt med Filmitch här. Som icke-Bond-tittare var detta filmen som fick mig att upptäcka Sean Connery.
Och sen följde Connery upp med Jakten på Röd Oktober. Inte illa.
Helt klart den nästbästa i serien! Frejdig…är väl ett bra epitet! Nazister! The worst! 🙂
Jag tycker ju t.o.m. att det är den bästa!