Filmspanar-tema: Udda yrken – Still Life (2013)
2 december, 2015 14 kommentarer
Det har börjat snöa på bloggen. Vi är redan i december. Ny månad, nytt filmspanartema. Denna gång handlar det om Udda yrken. Det passade mig bra eftersom jag då fick en puff att se Still Life, en film som jag vet en hel del andra verkligen uppskattar.
Still Life handlar om John May som jobbar för kommunen med att leta upp släktingar till avlidna personer. En person har dött, ingen levande familj verkar finnas, ingen kommer att komma på begravningen. John gör sitt bästa för att hitta släktingar eller några som kände personen i fråga. Han försöker även ta reda på saker om personens liv för på så sätt få till en begravning som gör personen rättvisa.
Eddie Marsan (bilskolläraren från Happy-Go-Lucky!) spelar huvudrollen som John May och han gör det med en sällan skådad nedtoning och grace. Marsan är envis, snäll, timid, empatisk och romantisk. Han lever sitt inrutade liv i ensamhet. Hans liv är lika inrutat som filmens foto. Allt hans fokus verkar vara på jobbet. Hemma har han ett stort fotoalbum med bilder på personer från alla hans fall.
En dag får han sparken. Kommunen ska rationalisera bort hans tjänst. Ingen kommer att anstränga sig att försöka hitta tidigare vänner och eventuella släktingar. Nej, nu kommer urnorna med aska att hällas ut under en kaffekvart i princip. John May blöder inombords.
Av sin chef, en karikatyr på en hänsynslös och osympatisk chef, får han tre dagar på sig att avsluta sitt sista fall. John går all-in för att hitta några som kände detta sista fall.
Om jag ska jämföra med annat jag har sett så kommer jag att tänka på One Hour Photo (en människa får inblick i andra personers liv), De andras liv (en myndighetsperson får inblick i andras liv och förändras), norska 1001 gram (huvudpersonen lever ett lika inrutat och ensamt liv som John) och Darling (där snälle Bernard får uppleva en hänsynslös arbetsmarknad). Kombinera dessa filmer med tv-serien Spårlöst så har du Still Life. Ungefär.
Men strunt i jämförelser med annat för Still Life är nämligen en sällsam film som står alldeles utmärkt på egna ben. Man kan luras att tro att det är en jobbig film att ta sig igenom, att ämnet ska vara outhärdligt. Så är inte fallet. Visst, den har ett skimmer av sorg över sig men för mig var det ändå ljuset som dominerade. Ljuset och värdigheten. Eddie Marsans John är en fin bild av en sympatisk mänsklighet. Mot slutet får han känna på lite av denna mänsklighet i andra riktningen så att säga. Nån ser honom och är sympatisk mot honom. Då värmde det i hjärtat och det blev t.o.m. lite dammigt vardagsrummet.
Det finns småsaker att klaga på men jag går inte in på dessa nu. Det känns liksom fel. Om ni vill veta varför jag inte delar ut högsta betyg som nästan samtliga av Rörliga bilder och tryckta ord, Fiffis filmtajm, Filmitch och The Velvet Café har gjort så får ni fråga så kan jag svara i en kommentar.
Kolla nu in vilka yrken mina filmspanarvänner ställt in siktet på.
Fripps filmrevyer
Filmitch
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Åh, vilken gjuten film i temat — mycket bra val! En mästerlig historia som jag har svårt att se någon annan än Eddie M spela ut så bra.
Och så är jag väldigt nyfiken på att få veta vad som drog ned helheten lite för din del. Förstås 🙂
Och så tack för ping. Förstås 🙂
Klart man pingar, det var ju era recensioner som gjorde att jag fick upp ögonen för filmen, och tillfället kunde ju inte varit bättre. Faktum är att en rollfigur i filmen t.o.m. sa ”vilket konstigt jobb du har!”. 🙂
Varför delar du inte ut högsta betyg?
Tack för tipset.
@Sofia & @Henke: Det var mest småsaker egentligen men likväl störningsmoment. Fast, Henke, du ska nog inte läsa detta då det är spoilers.
*** spoilers ***
Jag satt under filmen och undrade om Internet inte hade uppfunnits i den värld filmen utspelades i. Allt baserades på att han ringde runt och frågade folk eller kollade om folk kände igen nån på ett foto. Register, databaser verkade saknas. Funderade under filmen på om May var efterbliven eller eftertänksam. Ibland stod han liksom för länge och tittade på nåt. Blev något överdrivet. Tyckte det var lite märkligt att just när det gäller hans sista fall så dök det upp en massa folk på begravningen. Tidigare i filmen stod han hela tiden ensam på begravningarna trots att han ganska säkert lagt ner lika mycket jobb (med tanke på hans arbetsmoral) på att hitta folk och försöka övertala dem att komma. Det blev en bra effekt där i slutet men det kändes lite överdrivet.
Inget jag tänkte på när jag såg den men gissningsvis hade det inte blivit samma typ av film om John hade stängt in sig på ett kontor och kunnat surfa sig till alla svar 🙂
Men han hade ju ändå varit tvungen att söka upp de där personerna han hittade genom sin research så njaaa nog hade det kunnat bli en minst lika bra film. / Gnällinito 😉
Och jag skrev ”inte blivit samma typ av film” — ingen kvalitetsbedömning där 😉 //GnällSofia (inte lika klatchigt som ditt alias…)
Haha, jag läste mellan raderna. 😉
Pingback: Flmr tipsar: Filmspanartema – Udda Yrken! | Flmr
Vilket på-pricken-val till temat! Härligt att du äntligen sett den. En sån otroligt fin liten film i all sin anspråkslöshet. Eddie Marsan är underbar.
Ja, det var faktiskt en klockrent val om jag får säga det själv. 😉 Och tack för tipset!
Bra val till detta ngt svåra tema. Gillar filmen och kan förstå dina invändningar även om de inte störde mig. Snygg mix av filmer för att beskriva Still life 🙂
Har kommit på att jag ofta brukar fundera på vilka andra filmer som en film påminner mig om och sen ta med det i recensionen. Lite roligt.