Turist (2014)
23 januari, 2015 14 kommentarer
Är du vaken, Lars? Har du borstat tänderna?
Jag gillade Turist. Jag tyckte inte Turist var trist. Jag tyckte Turist var en rolig film. Ibland pinsamt rolig, ibland roligt pinsam. Jag tyckte inte den var full med ångest. Jag såg den mer som en svart komedi. Om jag jämför med de andra av Ruben Östlunds filmer som jag har sett (Play och Gitarrmongot) så är det här den mest lättsamma, mest lättillgängliga. Mellan scenerna med dialog så förekommer ganska långa avsnitt med märklig musik och snyggt foto av Fredrik Wenzel. Vi får se skidpister och liftar. Musiken påminde mig om den i den svenska filmen Darling. Turist påminde mig även om Jessica Hausners märkliga film Hotel. En sak som inte riktigt funkade var scenen på discot med det skrikande killgänget. Slut på meddelandet.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Håller med om discoscenen men skulle även vilja bidra med scenen när killarna dricker öl i ”solstolarna” — obegriplig i mina ögon. Mja, tyckte mindre illa om den än jag fruktade men kände det som om Östlund inte riktigt tänkt klart.
Haha, scenen i solstolarna var ju jätterolig, tyckte jag! 🙂
Har du sett några av Östlunds andra filmer?
Nope
Kort och koncist 🙂
Instämmer om disco-scenen och håller med Sofia om solstol-scenen, samt ett par andra scener som jag inte alls gillade. I övrigt tyckte jag också att Turist var kul, nästan som en ironisk fars emellanåt. Men ibland fattade jag inte riktigt vad Östlund ville få sagt, eller ogillade hans poänger, som vad som hände i skidbacken när pappan ”räddar” mamman. Va? är det ”slutklämmen” liksom, att hon måste rädda hans ”heder” genom att göra sig själv till hjälplös? Nja… Turist må vara hans mest lättillgängliga film, men inte hans bästa.
Haha, ja, jag har i snabb takt bockat av ett gäng filmer som jag såg för ett bra tag sen som jag aldrig kom mig för att skriva om då.
Alltså discoscenen hade ju nåt surrealistiskt över sig, som jag ändå gillade på nåt sätt, men den passade inte in i den övriga filmen.
Mm, ja, då när han ”räddar” mamman, det var ju bara ytterligare en farsartad grej som var pinsam och smårolig på samma gång, poäng eller ingen poäng.
Nej, precis, det är inte hans bästa men definitivt hans mest lättillgängliga.
Bättre sent än aldrig. Ibland kan det ju vara bra att låta filmen ligga och jäsa ett tag.
Jag såg räddningsaktionen som en väldigt viktig poäng där det borgerliga paret återställer ordningen för allas bästa. Det är en roligt kontroversiell utveckling, vilket jag tycker höjer filmen. Istället för att bara visa upp elände eller visa ett tillrättalagt slut så lämnas med en lösning som provocerar.
Ja, så såg jag det också, när det gäller räddningsaktionen alltså. Ordningen skulle återställas så att han skulle kunna titta barnen i ögonen igen. Fast Ruben framställde ju det hela med en pinsam, något obekväm humor. Jag kände inte att Ruben själv tyckte att pappans heder därmed räddades men att pappan tyckte att hans heder räddades. Om nån förstår vad jag menar. 😉
@Carl @Jojje: Jag läste också in att mamman bestämde sig för att ”återställa ordningen”, men en kompis till mig protesterade och sa: nej, hon gör det ju för att lära honom en läxa, typ ”visa nu vad du går för när det gäller”. Och han visar att han KAN agera och letar upp mamman. Men eftersom hon direkt efter att han ”räddat” henne trampar iväg för att hämta sina skidor låter hon honom förstå att det bara var ett test, inte att han verkligen räddade henne. Är ni med?
Det scenariot förändrar hela scenen för mig – och bidrar till att jag vill se om filmen.
När jag skrev min recension låg den och vägde mellan 3 och 4 i betyg. Håller med om att disco-scenen är apart, men pajar egentligen inte helhetsintrycket.
Ja, det är en trevligt att det finns utrymme att lägga in olika tolkningar av deras motiv. Att studsa de tolkningarna mot sina egna värderingar och föreställningar är väl värdet med en sådan film.
Att mamman tar ansvar för att reparera både mannens självbild och barnens bild av sin pappa genom att spela offer känns väl rätt provocerande. Man får väl aldrig intrycket att hon har ett behov av att återställa sin egen tro på att mannen är en hjälte? Snarare att det är lättare att leva med en man med falskt självförtroende än med en lipsill som fått sitt manliga ego raserat.
@Cecilia: Jag är med på vad du, eller din kompis då, menar. Aha, vad intressant. Jag tolkade det som att även pappan var med på det hela. Att de båda kom överens om att köra en teaterföreställning. Jag minns inte nu, men hur var det när hon trampade iväg för att hämta sina skidor, var barnen kvar då? Så att de såg att hon bara spelade och förmodligen då borde ha insett att det var teater alltsammans?
@Carl: Nej, nån sån känsla fick jag aldrig (att hon vill återställa sin egen tro att han skulle vara en ”hjälte”, haha, inte en chans). Det handlade om pappan och barnen, och i viss mån hennes egen sinnesro (en sån sinnesro som man får om man lyckas få nån att sluta snarka).
Här finns det tydligen utrymme för många tolkningar. Jag såg det som att räddningen var ”äkta” i så motto att mamman och pappan inte vara överens om något. Däremot tyckte jag att det var ett väldigt konstlat sätt för att ge pappan chans att återupprätta sin heder och stolthet. Satt mest och blev irriterad.
@Sofia: Många tolkningar blir det. När jag var i Alperna förra året tolkade jag också – efter en vessla. 😉
Också kluven. Gillade lättsamheten och skrattade ju faktiskt vi ganska många tillfällen. Sen gillar jag Östlunds förmåga att få mig känna mig obekväm, vilket Turist inte gjorde i samma utsträckning som hans tidigare filmer. Men et par scener var sådär pinsamt härliga. Sen var den ju sjukligt snygg. Men ja, den där ”slutklämmen”, osäker på om den sitter där den ska.
Men gillar nog Turist och känner redan såhär dagen efter, att jag kan tänka mig att se den igen. Vilket är ett gott betyg. Jag drar till med 3+/5 med risk för höjning vid omtitt.
Skrattade också en hel del, vilket många andra gjorde i salongen när jag såg den.
Nej, det blev inte alls lika jobbigt pinsamt som t ex i Play (jag har ju inte sett De ofrivillga än). En klart lättsammare film och jag antar att det är därför den har uppmärksammats så tokmycket utomlands (framförallt i USA), vilket alltid känns märkligt när det gäller svenska filmer.