Serpico (1973)
19 april, 2014 7 kommentarer
Med anledning av att Sofia precis skrev om Serpico så skickar jag upp en gammal preblogg-recension av samma film. Texten skrevs i oktober 2009.
En amerikansk 70-talsfilm i regi av Sidney Lumet och med en skäggig Al Pacino i huvudrollen borde vara en säker hit. Och faktum är att den här filmen har så mycket ”gratis” att den bara pga det får godkänt. Vad har vi då? Jo, vi har en strålande Pacino i sköna frisyrer och kläder (kostymavdelningen har verkligen jobbat övertid här!), härligt slitna men vackra New York-miljöer, och en historia som efter ett tag engagerar. Pacino är klockren som nybliven polis med ambitioner att göra nytta men som upptäcker att korruptionen är så utbredd att det inte går att undvika den. Det är en film om en outsider, om någon som sticker ut från mallen. Kanske är just detta något som man hittar i flera av Lumets filmer? Folk som hamnar i omöjliga, desperata situationer. Förutom en ung Pacino var det kul att se yngre upplagor av andra skådisar som man känner igen (tänker på M. Emmet Walsh och F. Murray Abraham). Historien är intressant men blir aldrig riktigt, riktigt, gripande. Det är nära fyran men det räcker inte ända fram. Filmen bygger för övrigt på den sanna historien om Frank Serpico. (Min kommentar: BOATS är inget nytt med andra ord.)
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Mitt intresse har väckts gillar 70 tal i kombination med polisgenren.
Bara att slänga upp på ska-se-listan. 🙂
Kul att kunna inspirera till en nypostning och tack för ping! Jag inser att jag nog är rätt ensam om att ställa mig lite tveksam till Serpico, fastnade aldrig riktigt för framställningen. Inledningsvis tyckte jag Pacino kändes rätt fräsch men efter ett tag blev som sagt samma, gamla vanlige Al.
Och inte är BOATS ett nytt koncept, se bara på Birth of a Nation 😉
Nja, tveksam och tveksam, du gav ju filmen en trea i alla fall, och det är ju high praise för att komma från dig. 😉
Eller Ett tåg kommer in på stationen. 😉
Var det någon fråga om huruvida BOATS var en ny företeelse? 🙂
Vi tycker lika om denna. Kostymavdelningen får hurrarop i massor, men filmen som sådan var tyvärr inte speciellt engagerande. Pacino är dock ljuvlig att se. Han var bra på 70-talet!
Just hur man i våra dagar (de senaste tio åren) verkligen trycker på att det är ”Based on a true story” känns nytt. Att det används som marknadsföring. Jag har fått för mig att man inte tryckte på det på riktigt samma sätt t ex på 70-talet.