Farväl Falkenberg
6 april, 2013 4 kommentarer
Titel: Farväl Falkenberg
Regi: Jesper Ganslandt
År: 2006
IMDb | Filmtipset
Farväl Falkenberg är en av de filmerna som fick mig intresserad av svensk film. Den stack ut, den stack in, den stack till, tyckte jag när jag såg den i september 2006.
Oj då. En film som växte, både under filmen och efteråt, känner jag nu efter att jag precis sett den på en förhandsvisning ordnad av Stockholm Filmfestival. Filmen startar lite trevande med episodiska skildringar av några barndomskompisars sista sommar i Falkenberg innan vuxenlivet ska ta vid. Då kände jag väl att den var rolig, lite skönt nostalgisk, men ändå inget speciellt. Men efter ungefär halva filmen så drog det in en ödesmättad stämning i biosalongen, nåt som den passande melankoliska musiken starkt bidrog till. De sista 20-25 minuterna är gripande, sorgliga, med några stänk av humor, och bitvis väldigt vackra.
Om jag ska nämna några filmreferenser så kom jag att tänka lite på det bildspråk och de känslor som man ibland hittar i några av Wong Kar-wais filmer. Steven Soderberghs Bubble kan jag också nämna. Fast Farväl Falkenberg är bättre än både Bubble och de (flesta) WKW-filmer jag har sett. Filmen försatte mig i en melankolisk, lite tung men ändå inte jobbig känsla, som satt kvar efter visningen under min cykeltur hem genom ett skymningsvackert Stockholm. Det finns givetvis brister i den här debutfilmen av Jesper Ganslandt, och den passar kanske inte en del, men jag rekommenderar den ändå varmt.
4/5
Om Jojjenito
Här är vi för ovanlighetens skull rätt eniga, jag blev också positivt överraskad av Falkenberg. Särskilt som det är vändningen som gör hela filmen och den håller ju Ganslandt lite på.
http://bilderord.wordpress.com/2011/01/29/farval-falkenberg-2006/
Ah, hoppar över och läser hos dig.
Fin recension som fångar filmens känsla bra endast genom din beskrivning av cyklingen i stockholmsskymning. 🙂 En av mina svenska favoritfilmer som i sin tur verkligen förmedlar känslor. En väldigt somrig film också och är särskilt i sommartid jag längtar efter att se om Farväl Falkenberg.
Ja, den där cykelturen hem var speciell. Fortfarande ljummet i september, precis i skymningen, och med filmen helt färskt sedd. 🙂