Film noir-fredag: The Night of the Hunter


Titel: The Night of the Hunter
Regi: Charles Laughton
År: 1955
IMDb
| Filmtipset | Movies – Noir

Under det senaste halvåret har uppmärksamma fredagsbesökare på bloggen upptäckt att jag kör ett film noir-tema. Förra fredagen lovade jag att temat snart (äntligen kanske några tycker, inklusive mig, haha!) skulle vara slut och jag bara hade två Bogart-rullar kvar att skriva om. Men det var innan jag kom på att jag hade glömt skriva om The Night of the Hunter.

Den här Charles Laughton-regisserade film noir-dramathrillern såg jag senast för nästan tio år sen och jag minns att jag gillade den men jag minns däremot inte speciellt mycket från själva filmen förutom ett väldigt snyggt, nästan surrealistiskt, svartvitt foto. Så här skrev jag då:

Kul med Peter Graves från Mission: Impossible. Jag kände igen honom direkt, främst på rösten kanske. Jag blev ändå lite besviken på filmen till en början. Den var annorlunda jämfört med jag förväntade mig. Det var mer drama än den thriller som jag hade väntat mig. Men efter ett tag hade jag liksom accepterat det och njöt från och med då bl a av det underbara fotot. En surrealistiskt känsla uppstod nästan under barnens färd på floden. Även scenen när mamman sitter död i bilen på flodbotten var mycket bra. Robert Mitchum gjorde en bra roll som den läskige falske predikanten. Såna roller verkar tydligen passa honom. Han spelar ju Max Cady i originalet av Cape Fear (1962). Jag kom att tänka på Night of the Living Dead (1968), och andra skräckfilmer, när barnen gömmer sig i källaren och Mitchum ropar efter dem. Källare är alltid lite obehagliga, är de inte? Jag gillade barnskådisen som spelade sonen. Han kändes naturlig och inte så där jobbigt lillgammal som jag hatar. Betyget blir en svag fyra.

Mina uppdaterade tankar kommer vi till nu. Ja, jag håller med mig själv till stor del. Men eftersom jag lite visste vad som väntade så drogs jag in i filmen ganska så direkt istället för att vänta på att thrillern skulle börja. Robert Mitchum är verkligen bra och galen som mannen med knogarna tatuerade med LOVE och HATE. Just Mitchum ger filmen en något obehaglig stämning. Tror han att han att utför Guds tjänster eller är han helt enkelt bara galen. Well, det kanske inte är nån skillnad. Fotot, som jag skrev om i min gamla text, slår mig igen. Det är verkligen superduper. Något jag tänker på den här titten är att det finns en episk känsla i filmen. Det religiösa temat är framträdande utan att bli påträngande. På ett sätt känns det hela som en biblisk saga. Efter ungefär halva filmen byter filmen karaktär och den där direkta nerven försvinner till viss del. Jag uppskattar fortfarande vad jag ser men just att tempot sjunker en aning när handlingen tar en annan vändning är nog det som gör att det fortfarande bara blir en svag fyra till den här rullen.

4-/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to Film noir-fredag: The Night of the Hunter

  1. Filmmedia says:

    Har själv inte funderat över om filmen byter karaktär. Hmmm… Intressant, kanske skulle se om den. Jag vet många som dissar filmen, så det är ju kul att du uppskattar dess kvalitéer och är såpass positiv. Fotot och stämningen som du påpekar är också något jag uppskattar, mycket suggestivt indeed. Klart sevärd är den i vilket fall.

    • Jojjenito says:

      Obs! Spoiler! Jo, när barnen lyckas fly på floden och hamnar hos tanten som adopterat en massa hemlösa barn så försvann lite av den nerv som fanns när barnen, Mitchum och änkan bor tillsammans. Det blev en annan stämning och Mitchum kändes inte riktigt lika hotande.

  2. Sofia says:

    Just det där med tatueringarna har gjort att jag av någon anledning alltid varit nyfiken på den här. Därför känns det bra att vara lite förberedd på att det varken är en skräckfilm eller en renodlad thriller.

    • Jojjenito says:

      Ja, det kan nog vara bra att man är lite förberedd på att det faktiskt mer är ett drama än en skräckthriller. Tatueringarna är klassiska och de måste väl nästan ha förekommit tidigare eller det i just The Night of the Hunter som vi ser dem första gången?

      • Sofia says:

        Haha, så väl mindes jag tydligen inte min egen kommentar när det väl var dags för titt. Men jag håller med dig i ditt konstaterande att en av filmens starkaste delar absolut är det visuella. Och visst är det så att skurkar per automatik blir lite obehagligare när det finns religiösa övertoner i det hela? Oavsett om det är uppriktigt menade eller fejk

  3. filmitch says:

    Länge sedan jag såg men då gillade jag filmen. Scenen när Mitchums händer brottas med varandra är kanske övertydlig men likväl är den bra. Den är den scenen jag minns bäst från filmen.

    • Jojjenito says:

      Tyckte nog inte scenen med händerna som brottas är övertydlig. MItchum berättade ju en historia med händerna som figurer. Det var väl den scenen du syftade på?

  4. filmitch says:

    Nu var det som sagt länge sedan jag såg filmen men är det inte en scen där han brottas med sitt samvete där händer ”brottas” med varandra? Jag kan vara helt uppe i det blå här.

    • Jojjenito says:

      Hmm, det kan nog finnas en sån scen också nu när du säger det. Jag vet dock att det förekommer en scen där han berättar en saga och använder sina händer. Han berättar för barnen (de två till änkan) inne på ett fik tror jag det var.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: