What Ever Happened to Baby Jane?
29 december, 2011 6 kommentarer
Titel: What Ever Happened to Baby Jane? (Vad hände med Baby Jane?)
Regi: Robert Aldrich
År: 1962
IMDb | Filmtipset
Jag hade inga större förväntningar när jag slog mig ner för att se Baby Jane. Jag hade fått för mig att det var ett rent drama. Nu är det i och för sig inget fel på dramer, men för att uppskatta ett drama krävs att det är riktig intensivt och med karaktärer man känner för. Det krävs att filmen är ”spännande” på det psykologiska planet. En actionthriller som trycker på rätt knappar behöver inte vara så himla välgjord rent storymässigt för att ändå vara någorlunda sevärd. Det är liksom bara att checka in hjärnan i kylskåpet och njuta av actionscenerna. Ett tråkigt drama är bara ett tråkigt drama.
Desto roligare var det då att konstatera att Baby Jane var ett psykologiskt drama med thrillerinslag som var riktigt bra. Jag fick Hitchcock-vibbar i vissa scener, t ex scenen med ett visst ihopknycklat papper liggandes på en uppfart. Mmm, jag skulle kunna beskriva filmen som en film av Hitchcocks aningen mänskligare kusin. Joan Crawford och Bette Davis (som hatade varandra i verkligheten) gör underbara roller som de två systrarna som bor ihop. Crawford är den mer väna (och hjälplösa) medan Davis är paranoid och direkt elak mot sin rullstollsbundna syster. Spelet mellan de två systrarna är det som är filmens fokus, och då menar jag både rollfigurernas spel och skådisarnas spel.
Allt eftersom filmen går blir Davis provokationer allt grövre och Crawford är helt isolerad på sitt rum. Under scenerna när hon på ett eller annat sätt försöker kontakta omvärlden blir det riktigt spännande, nästan gastkramande. Hela filmen har också ett stråk av sorgligt obehag, vilket Davis bidrar till. Hennes rollfigur är en f.d. barnstjärna som drömmer sig tillbaka till forna dagars glans och hon vill så så gärna få uppmärksamhet igen. Crawfords rollfigur är ju den till synes goda men jag kan utan att säga för mycket ändå säga att den bilden nyanseras en aning i slutet av filmen. Det blir en klockren fyra till Baby Jane.
4/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Tyckte också om filmen och det är kul att du gillar den så pass mycket. Just att de två ogillade varandra så mycket i verkligheten bidrog nog till att det även kändes spänt i filmen. Gav den själv en svag fyra.
Jag hade föredragit en lite kortare film men dålig är den absolut inte.
Kul att den gick hem, men du hade nog mer realistiska förväntningar än vad jag hade. Trodde att det skulle vara värsta skräckfilmen, och det är den ju faktiskt inte. Egentligen borde jag väl se om den med rätt glasögon på. Men jag håller absolut med att Davis är fullkomligt magnifik och också ser rätt läskig ut…
En fantastisk rulle tycker jag, Bette Davis är fenomenal.
Jag gillar inte Bette Davis, men hon passar ju perfekt här och spelar väl sig själv 😉
M-Noir: Ja, jag vet inte hur mycket de verkligen ogillade varandra, det kan ju vara en skröna… men förmodligen inte. Ah, det känns nog att de inte är bundisar direkt. 😉
filmitch: Hmm, jag tänkte inte alls på att den var för lång. Well, om man gillar det man ser så brukar det ju vara så.
Sofia: Haha, jo, hon ser läskig ut. Men frågan är om inte rollfiguren Baby Jane som liten nästan ser ännu läbbigare ut. 😉 Ja, när jag såg den så väntade jag mig ett vanligt drama men fick nåt bättre. Men en ren skräckis är det ju absolut inte.
Voldo: Japp, det är många som gillar Davis i den här filmen, t.o.m. M-Noir. 😉