Satoshi Kon: Paranoia Agent
12 februari, 2011 4 kommentarer
Titel: Paranoia Agent (Môsô dairinin)
För några år sen började jag kolla på anime. Då ville jag helst kolla på filmer (eller snarare: jag kollade bara på filmer). Efter att ha sett alla filmer av Satoshi Kon (och gillat dem) så upptäckte jag att han hade gjort en tv-serie vid namn Paranoia Agent, vilket ledde till ett dvd-inköp. Det är en serie på 13 avsnitt om ett antal personer i Tokyo som alla på ett eller annat sätt kommer i kontakt med ”den lille sluggern” som är en pojke på rullgrillor som attackerar folk med sitt basebollträ. Av någon anledning så är personerna han anfaller i någon form av knipa varför attackerna för dem nästan blir en form av lättnad. Vad är det som händer, har personerna något gemensamt? Två poliser startar en utredning.
Som vanligt med Kon så handlar det om dröm/fantasi vs. verklighet. Av de 13 avsnitten så är det en hel del som sticker ut och kan ses som helt fristående även om vissa saker länkar ihop med huvudhistorien. Det bästa avsnittet är ett helt bisarrt avsnitt om tre personer som träffas IRL efter att träffats på ett självmordsforum på nätet. Nu ska de tre tillsammans ta sina egna liv. Det är bara det att de två vuxna i skaran upptäcker att den tredje personen är en liten flicka. Hur ska de göra nu? De kan väl inte ta med henne?
Jag gillade Paranoia Agent. En del avsnitt var superbra medan andra gick lite på tomgång. Sen var det vissa avsnitt där animeringarna höll lite sämre kvalitet.
Därmed var Satoshi Kon-veckan över. Leve Satoshi Kon! Alla som gillar Kons filmer håller alla tummar som finns för att hans sista film The Dream Machine blir bra och att den visas på bio i Sverige.















Håller med till 100%. Alla fillers var axelryckningar förutom självmordsavsnittet som var grymt.
Ja, det där självmordsavsnittet är verkligen värt ett hedersomnämnande. Så bra och annorlunda. Det är bara ett sidoavsnitt men det är liksom det man minns.
Såvitt jag har sett har det hittills inte blivit verkstad av The Dream Machine? 😦
Nope, det visar mina undersökningar också. Synd.