Air Doll (2009)

Koreeda är ett regissörsnamn som jag hör då och då, och jag tänker hela tiden att jag inte har sett nån av hans filmer. Men det har jag faktiskt. Två stycken: dels Still Walking och dels Air Doll som jag såg och skrev om under Stockholm Filmfestival 2009. Kanske borde se några fler då det verkar vara fina filmer.

Den japanske regissören Hirokazu Koreeda är en regissör som jag definitivt ska försöka se mer av. Det här faktiskt den första filmen jag ser av ”Ozu 2” (mitt smeknamn på Koreeda). Air Doll, som filmen kallas i Sverige, är en sällsam film som jag skulle vilja ge ett bättre betyg. Det är en surrealistisk film med en hel del magiska ögonblick. En docka får liv, uppskattar vattendroppar, blir kär, och får luft från en ”pojkvän”. Den fick mig att tänka en massa märkliga tankar. Filmen är aningen för lång och spretig med några onödiga biroller som bara finns där. Jag gillar budskapet i filmen: Uppskatta livet, det är vackert!

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Om visningen: Det här var min sista film på festivalen och det rådde en mysig stämning under den här tidiga visningen i salong 1 på Grand. När vi kom ut från bion efter visningen fortsatte den sällsamma stämningen: som pricken över i:et var nämligen Sveavägen insvept i en magisk dimma.

Air Doll (2009)

Air DollI fredags avslutade jag Henkes och Christians decennietema med att skriva om Hirokazu Koreeda fina familjedrama Still Walking. När jag kollade upp vilka andra av regissörens filmer jag hade sett så dök det upp en till. Jag såg nämligen Air Doll på Stockholm Filmfestival 2009 och här kommer mitt korta gamla omdöme om den, och även lite om visningen. Imorgon kommer för övrigt en text om en ny film som har en hel del beröringspunkter med Air Doll. Gissa vilken…? 

Den japanske regissören Hirokazu Koreeda är en regissör som jag definitivt ska försöka se mer av. Det här är faktiskt den första filmen jag ser av ”Ozu 2” (mitt smeknamn på Koreeda). Air Doll, som filmen kallas i Sverige, är en sällsam film som jag skulle vilja ge ett bättre betyg. Det är en surrealistisk film med en hel del magiska ögonblick. En docka får liv, uppskattar vattendroppar, blir kär, och får luft från en ”pojkvän”. Den fick mig att tänka en massa märkliga tankar. Filmen är aningen för lång och spretig med några onödiga biroller som bara finns där. Jag gillar budskapet i filmen: uppskatta livet, det är vackert!

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Om visningen: Det här var min sista film på festivalen och det rådde en mysig stämning under den här tidiga visningen i salong 1 på Grand. När vi kom ut från bion efteråt fortsatte den sällsamma stämningen: som pricken över i var nämligen hela Sveavägen insvept i en magisk dimma.

Summer Wars

Titel: Summer Wars
Regi: Mamoru Hosoda
År: 2009
IMDb
| Filmtipset

Summer Wars är en ganska mysig anime gjord av samma regissör som ligger bakom trevliga The Girl Who Leapt Through Time. Kenji är en gymnasiekille som är duktig på matte och som extraknäcker som cyberhjälpreda i den konstgjorda datorvärlden OZ. Av skolkompisen Natsuki blir han inbjuden till hennes hemby för att fira hennes gammelmormors 90-årsdag. Kenjis uppgift, visar det sig, är att agera Natsukis pojkvän. Det några märkliga dagar för Kenji. Förutom att ha svårt att hitta rätt i sin roll som Natsukis pojkväns-stand-in så lyckas han även av misstag orsaka kalabalik och kris i OZ-världen. Men det som händer i OZ-världen påverkar även den riktiga världen och snart är hela Jorden hotad, då en ondskefull digital entitet, Love Machine, är ute efter kaos.

Summer Wars är ganska udda blandning av romantisk komedi, familjedrama och science fiction-thriller. Alla delar är liksom lika mycket värda vilket gör att filmen känns lite udda ur ett västerländskt perspektiv. Men det är så det brukar vara när man ser asiatiska filmer (och kanske främst anime). Det är inte riktigt samma mallar. Samtidigt som det är udda och därför fräscht så gör det också att det blir lite spretigt och förvirrande. Temat i filmen har vi sett många gånger förut, inget nytt där. Digitala världar, eller drömvärldar som i Paprika, som flyter över i den riktiga världen. Det är förvisso snyggt gjort här men som sagt inget nytt.

3-/5