10 i topp: Filmer 2023

Jag var med i Shinypodden och pratade om filmåret 2023 för några månader sen. Nu kommer min topp-10-lista även på bloggen inklusive några bubblare. Shinypodden-avsnitten (två stycken) om 2023 finns att lyssna på på Spotify eller där du lyssnar på poddar.

Jämfört med 2022 så har jag nog sett ungefär lika många filmer från 2023. Jag kom till slut igång och började se ikapp 2023-filmer. Snackisfilm efter snackisfilm kryssades och till slut kände jag mig nöjd. Jag har sett långt ifrån allt men strecket i sanden måste ju dras nån gång.

Håll till godo!

17. Konferensen – En svensk slasher-film. Inte min favoritgenre men igenkänningen lyfter filmen.
16. Godzilla Minus One – Godzilla brutalare än nånsin. Filmen värd Oscarn för visuella effekter.
15. You Hurt My Feelings – Nicole Holofcener ger oss en mysig skämskuddedramakomedi.
14. Killers of the Flower Moon – Scorsese är ändå Scorsese. Gammal är äldst. RIP Robbie.
13. Lärarrummet – Psykologisk thriller i skolmiljö med en touch av Ruben Östlund.

12. Anatomy of a Fall – Ett mysterium som övergår till ett fascinerade rättegångsdrama.
11. Dream Scenario – Nicolas Cage perfekt nedtonad i detta surrealistiska drömdrama.

10. The Taste of Things
The Taste of Things
För att dessa ord dök upp i min hjärna under titten: lugn, ro, stilla, livet, mat, matlagning, omsorg, paradis.

9. Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One
Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One

För att stuntsen är på riktigt att det är ett omöjligt uppdrag att inte bli underhållen.

8. Barbie
Barbie
För att jag hade hur roligt som helst när jag såg den på bio istället för Oppenheimer och för att jag till och med gillade musikalnumren.

7. American Fiction
American Fiction
För att Jeffrey Wright var perfekt i denna något udda blandning av satir och familjedrama med ett härligt jazzigt ljudspår.

6. Poor Things
Poor Things

För att Giorgos har skapat en steampunk-twistad alternativ viktoriansk värld med en strålande Emma Stone i huvudrollen.

5. The Zone of Interest
The Zone of Interest
För att det är en förhäxande film, en ytterst obehaglig och kall film, som jag absolut inte vill ha osedd (och troligen ej heller omsedd).

4. Perfect Days
Perfect Days

För att Wim Wenders gjort en stillsam film, med en underbar slutscen, som gav mig ett inre lugn.

3. The Holdovers
The Holdovers

För att det är en perfekt kombination av snöfilm, roadmovie och hängfilm med en perfekt (återigen) Paul Giamatti i huvudrollen.

2. Höstlöv som faller
Höstlöv som faller

För att två vilsna själar möts i filmen som är både simpel och episk på samma gång, och så för Maustetytöt – ”Syntynyt suruun ja puettu pettymyksin” förstås.

1. Past Lives
Past Lives
För att jag är en sucker för den här typen av bitterljuv melankoli och att filmen var inneboende i min hjärna några dagar efter titten.

 

Sen tidigare har Fiffis filmtajm, Movies – Noir och Filmitch listat sina 2023-favoriter. Podden Snacka om film (med Steffo & Fiffi) har också avhandlat sina favoriter muntligt.

Perfect Days (2023)

Wim Wenders, vilken gubbe! 1985 gjorde han en av mina absoluta favoritfilmer i och med Paris, Texas. Och nu är han här igen och gör an av mina topp-10-filmer för 2023. Nu gjorde han ju även filmer långt tidigare än 1985 men för mig är det Paris, Texas jag tänker på när jag tänker Wim Wenders.

När jag nu kollar upp Wenders filmografi visar det sig att han är en oerhört produktiv regissör. Gubben har gjort 24 långfilmer och en drös med kortfilmer och dokumentärer.

Själv har jag inte sett speciellt många av hans filmer. Förutom Paris, Texas så är det nog bara Im Lauf der Zeit (1976) och Der amerikanische Freund (1977). Och, neeeeej, jag har inte sett Himmel över Berlin. Skäms!

Perfect Days är en stillsam film om en stillsam man som utspelar sig Tokyo. Under den första halvtimmen får vi följa med Hirayama under en dag. Hur han genomför sina morgonrutiner, hur han tar sin lilla skåpbil och ut till Tokyos publika toaletter för att städa, hur han tar sin lilla lunchpaus i en liten park, hur han efter jobbet sätter sig på sin vanliga plats på en liten restaurang, hur man på kvällen läser sin pocketbok tills han börja somna. Och nästa morgon börjar cykeln igen. Stillsamt.

Hirayama har en yngre helt hysterisk kollega som inte tar sitt jobb på samma allvar som Hirayama. Två mer olika personligheter är svåra att hitta. Hmm, nej, jag ledsnade ganska snabbt på den där pajasen. Skönt att han försvann ur handlingen efter ett tag. Puih.

Hirayama lever på ett sätt i det förflutna. Han har ingen mobil och han lämnar klockan hemma när går till jobbet på morgonen. Han följer sin vanliga rytm istället. Han använder enbart kontanter, ananloga filmrullar när han fotar och kassettband när han lyssnar på musik i bilen. Han lever också ett med naturen och uppskattar trädens sus under sin lunchpaus.

Jag ställer mig frågan om vad det egentligen är för fel på Hirayama. Vad har hänt tidigare i hans liv? Eller är det nåt fel? Hirayama verkar ju nöjd med livet men det känns ju ändå som att nåt fattas. En djupare samvaro med andra människor. Nånting måste ju komma och bryta upp hans tillvaro och störa lugnet. Ja, det gör det ju förstås i filmens andra halva.

När filmen var slut kände jag ett stillsamt lugn och tänkte att japaner är bra på det här med film. Ja, eller Wim Wenders då.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep