The First Omen (2024)

Jag gillar den första filmen om Damien, The Omen från 1976. Så trots titeln på filmen det handlar om idag så var den alltså inte först. I vilket fall, filmer med Djävulen, om kampen mellan Gott och Ont är min kopp te. Religiös skräck med demoner som tar folk i besittning, ja, det brukar gå hem hos mig.

The First Omen är en prequel till The Omen. Vad hände egentligen innan filmen från ’76 tar sin början? Ja, det får vi reda på här.

Jag gillade filmens inledning. Den satte rätt mystiska och olycksbådande stämning och hade dessutom två klockrena brittiska skådisar som spelade präster. Charles Dance (alltid bra!) och Ralph Ineson. Ineson kände jag igen direkt från den mästerliga miniserien Chernobyl. Man glömmer inte hans basröst i första taget.

Efter denna prolog inleds filmen på riktigt med att vår unga amerikanska Margaret (Nell Tiger Free) anländer till Italien och Rom för att bli nunna. Hmm, en ung amerikanska som anländer till Italien och bor i en stor mystisk byggnad tillsammans med andra tjejer? Har man tittat på Suspiria tro? Ja, det är ganska uppenbart att Dario Argento är en inspiration. I flera scener bl a en med en taxi går mina tankar till Suspiria med tanke på ljuset och färgerna.

En sak jag uppskattar med The First Omen är att det är en filmfilm. Den är inspelad på plats i riktigt miljöer. Fotot är snyggt och genomtänkt och inte så där platt som det ibland kan vara i Netflix-filmer.

Jag undrar vem Margaret egentligen är eller snarare kommer att bli. Det kanske är uppenbart men som jag upplevde handlingen i filmen så var hon publikens substitut som samtidigt som oss upptäcker vad som pågår innanför klostrets väggar. And it ain’t nothin’ nice.

Nunnor är läbbiga. Så är det bara. Filmen är bra på att använda närbilder på ansikten. Uttrycksfulla ansikten, läskiga ansikten, ansikten utan ögonbryn, ansikten med blonda ögonbryn.

The First Omen är en prequel som funkar. Jag tror det var helt rätt grepp att göra Margaret till publikens substitut som vet lika lite om vad som pågår som vi som tittar. Det gjorde att det fanns en viss osäkerhet kring vilka vägar filmen skulle ta. Samtidigt som oss upptäcker hon sen vem hon egentligen är.

Avslutningen är en epilog som öppnar upp för en till film. The Second Omen?