Dersu Uzala

Titel: Dersu Uzala (Vägvisaren)
Regi: Akira Kurosawa
År: 1975
IMDb | Filmtipset

Vägvisaren såg jag innan Dodes’ka-den och då var det den mest annorlunda Kurosawa-filmen jag hade sett. Förutom att den var i färg var det en japansk/sovjetisk produktion och skådisarna snackade ryska och det hela utspelades i Sibirien. Sofia tyckte den hade naturskönt foto men var lite för händelsefattig.

Handlingen äger rum i början av 1900-talet (innan den ryska revolutionen) och handlar om en rysk militär, Arseniev, som har i uppdrag att kartlägga områden i det folktomma Sibirien. Mitt i skogen stöter forskningsgruppen på en gammal jägare, Dersu Uzala, som de erbjuder att bli deras vägvisare. Dersu Uzala räddar livet på Arseniev vid ett tillfälle när de båda går vilse en stormig natt på en sjö mitt i vintern. Några år senare är Arseniev i skogarna för att utforska ännu en gång och träffar då återigen sin gamle vän Dersu.

Filmen börjar lite segt och det tog lite för lång tid innan jag liksom förstod vad den gick ut på. Efter ett tag blir den lite intressant då forskningsgruppen råkar ut för en del äventyr, banditer, osv. Den här jägaren Dersu Uzala är skön karaktär. Han är en riktig liten krutgubbe. Han lever ett med naturen och lär forskningsgruppen hur det är att leva i naturen, att ha respekt för allt levande osv. Vänskapen mellan Arseniev är varm och enkel, skildrad på ett typiskt Kurosawa-vis. Där kände jag igen mig från andra filmer. Jag gillar filmen men den är nog allt lite händelsefattig.