Coherence (2013)

Coherence. Hmm, en ganska dålig titel. Den säger ju ingenting. Jag antar att det ska låta lite skumt och mystiskt kanske. Men för mig låter det mer som en film om mobbade pojkar på en internatskola, och inte som den sf-mysterie-film det är.

Coherence är ett mysteriekammarspel som hämtar drag från filmer som Primer, Melancholia, Sliding Doors, The Thing och Invasion of the Body Snatchers. Det låter ju kanon, och inledningsvis gillar jag den en hel del.

En grupp vänner som inte sett varandra på länge träffas för en middag ihop. Under kvällen passerar en komet jorden och märkliga saker börjar hända, och det är ju alltid intressant att försöka klura ut vad som egentligen händer. Rent temamässigt tar filmen upp ämnen som Internet, mobil-beroende och hur människor beter sig i extrema situationer.

För att en sån här lågbudgetrulle ska bli riktigt bra behövs dock ett bra manus och bra skådisar som kan dra in oss tittare i filmen. Jag tycker tyvärr det saknas. Ett problem är att det känns som att det är ett gäng främlingar som möts för första gången snarare än att det skulle vara frågan om gamla vänner. Dessutom tyckte jag mot slutet att det mest blev en massa prat hit och dit och att rollfigurerna kändes ganska jobbiga och irriterande.

Sen är det som att filmen känns lite för liten. Kanske är det orättvist att peka på det då det är en film med en liten budget inspelad på en enda plats. Men det går inte att komma ifrån att det ibland kändes som att jag kunde behöva en paus i form av ett miljöombyte.

Slutligen så var en av mina första insikter: ”Vänta, vad?! Är det där Xander från Buffy?!”. Jajamän, allas vår Xander är en av gästerna på middagen.