Terminator 3: Rise of the Machines (2003)

Som utlovat kommer här en gammal recension av den tredje filmen i Terminator-serien. Jag såg den bio när den kom 2003 och just nu så är den faktiskt, hur konstigt det än kan låta, den film i serien som fått högst betyg av mig. Det betyder inte att jag tycker det är den bästa filmen. Det betyder bara att jag då när det begav sig gav den ett högre betyg än jag det jag delade ut till T2 när jag såg om den häromdagen.

Jag har sett Terminator 3: Rise of the Machines. Handlingen behöver jag väl inte gå in på, så då gör jag inte det. Vad tyckte jag då? Jo, faktum är att jag gillade den. Rätt så mycket faktiskt. Jag tyckte den var underhållande, rolig, bitvis spännande och med skön action. Jag gillade början av filmen då jag kom i rätt stämning direkt. I och för sig är det mesta kopierat från tvåan men jag störde mig inte på detta faktum. Jag tyckte mest referenserna till tidigare filmer var roliga. Glasögonen var ju skitkul (ja, jag skrattde i alla fall). Ok, Arnold gör parodi på sig själv, men jag tyckte ändå det var kul. Claire Danes gör en mycket bra insats. När hon blir ledsen i filmen känns det äkta och gillade också att hon inte några minuter senare är helt normal igen som det ibland brukar vara i filmer. Typ som i Independence Day då Will Smith just förlorat sin bästa kompis men som ändå skämtar på, slår en alien på käften och tänder en cigarr. Trots att det mesta som händer i T3 är helt orealistiskt och med logiska luckor så känns det ändå äkta på nåt sätt.

Nick Stahl gör en bra insats men jag saknade ändå Edward Furlong som jag gillar som skådis, men Stahl är en bra ersättare. Arnold är Arnold, dvs perfekt som robot. Kristanna Loken får också godkänt men Robert Patrick var bättre i T2 (förstås).

Nu till några saker som jag störde mig på. Jag tyckte att biljakten i början var för lång (inte på tok för lång men ändå). Den blev långtråkig till slut. Sen tyckte jag att Loken hade en tendens att vicka på huvet så där elakt lite för ofta. Det gick inflation i det.

En sak till som inte var så bra. Så länge Arnold spelar sin vanliga robot så är han perfekt, men så fort det blir mer än det så blir det problem. Detta visade sig när Arnold i slutet ska gestalta en förvirrad robot, då Loken har programmerat om hans kretsar utom huvudprocessorn som han fortfarande kan styra. Det blev inte bra tyckte jag.

Slutet gillade jag. Lite överraskande och dessutom lite sorgligt. Ovanligt. Sen gillade jag att Danes och Stahl aldrig fick ihop det egentligen förutom att de höll lite hand i slutet. Man slapp den obligatoriska kärleksscenen med andra ord som brukar kännas som transportsträcka (typ som i The Matrix Reloaded, som dock har andra förtjänster). Jag gillade också att de inte försökte hitta på rätt lösenord som vanligt (typ pappans hund eller nåt sånt löjligt) utan tittade i den röda pärmen när de skulle in i skyddsrummet.

Nu till betyget. Eftersom jag aldrig hade tråkigt så måste jag ge filmen en svag fyra. Det var en välgjord actionfilm helt enkelt.