2 x Musikfilmer
1 februari, 2018 4 kommentarer
Jag insåg plötsligt att jag har sett och gillat en hel del filmer om musik, och då pratar jag alltså musikfilmer, INTE musikalfilmer. Stor skillnad. Några exempel är Junun, 20,000 Days on Earth, Soul Power, Rammstein in Amerika, Pink Floyd The Wall, Janis: Little Girl Blue, Michael Jackson’s Journey from Motown to Off the Wall, Metallica: Some Kind of Monster och Searching for the Wrong-Eyed Jesus. Här kommer nu två korta preblogg-texter om två konsertfilmer. Texterna skrevs i juni 2003 då SVT körde ett sommartema med musikfilmer. Och allra sist kommer ett poddcasttips.
Ziggy Stardust and the Spiders from Mars (1973)
Ziggy Stardust and the Spiders from Mars är en konsertfilm där vi får se David Bowies sista uppträdande som sitt alter ego Ziggy Stardust (som ska föreställa en rockstjärna från rymden). Nja, bild och ljud är väl inte de bästa och sen var det inte mycket annat förutom själva konserten. Jag hade gärna sett nåt mer vid sidan om scenen. Sen måste jag säga att Bowies scenkläder nog är det fulaste jag sett. Var det nån annan som såg filmen? Hur som helst, ruskigt fula. Bl a en sorts kort kort kimono. Filmen om Woodstock var flera klasser bättre. Betyget blir 2/5.
Woodstock (1970)
Det här var en härlig film om Woodstock-festivalen 1969. 3,5 timmar lång med FLUM, naket, droger och inte minst härlig musik. Santana, Canned Heat och Richie Havens tyckte jag var bäst. Förutom musiken är det ett skönt tidsklipp: kläderna, orden (groovy, far out, cat, man, etc), inställningen hos människorna, osv. Ändå känner man igen många frågor från nu. Motstånd mot kriget (Vietnam), mot polisen, problem med myndigheter, osv. Till festivalområdet kom nästan en halvmiljon människor och hela området utropades till katastrofområde. Betyget blir 4/5.
TIPS!
Vill du förkovra dig inom ämnet David Bowie och samtidigt lyssna på två snubbar som vet att uppskatta Bowie bra mycket mer än jag, och som dessutom backar upp sin uppskattning med kunskap och vältalighet, kan jag rekommendera att lyssna på säsong två av Shinypodden där Henke och hans kompis Olof går igenom hela Bowies digra katalog, en skiva per poddavsnitt. Det senaste avsnittet handlade om just albumet The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars från 1972.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Kul inlägg! Och inte allt för långt från ett litet projekt som jag själv gått och grunnat på… Det finns många konsertfilmer och musikdokumentärer hemma i filmhyllan ju!
Tack för puffen! Japp, Bowie är i fokus för mig just nu. Underbart att åter igen umgås med honom via musik och annat. Vi har dock inte kommit till konsertfilmerna än.
Det var extremt länge sedan jag såg denna konsertfilm och jag minns den ungefär som du beskriver den. Inte speciellt superbra. Jag gillar musiken och live-konserten en hel del, men konsertfilmen som sådan har mer att önska. Gillar hans kläder dock! Har han inte en absurd onesie på sig också? Ser med viss bävan fram emot att se filmen igen inom kort.
Filmen Woodstock har jag nog inte sett hela. Men det är en film som jag helt klart skulle vilja se någon gång. Har bara inte blivit av än. Jag skulle hoppas på att se lite av Crosby, Stills, Nash & Young. Är de ens med i den vanliga versionen av filmen? Tror att de är med mera på den jättelånga Director’s Cut-versionen.
Finns det många konsertfilmer i övrigt med Bowie? Kanske tar en titt på några om ni ska snacka om dem i podden.
Jag gillar egentligen det mesta av musiken. Vet inte varför riktigt men tydligen räckte inte musiken för att lyfta filmen pga att mycket annat var dåligt (bild- och ljudkvalitet).
Ja, Director’s Cut av Woodstock är ju betydligt längre och innehåller många godbitar och även om CSNY är med i den korta versionen så är chansen stor att få se mer i den långa.
Bowies kostymer: kimonon och en sorts ”onesie”.
Gissar att du såg samma ”director’s cut” som jag såg på 90-talet. Oväntat lätt att uppskatta, men omtittiningssuget är inte särskilt stort ens för mig 🙂
https://bilderord.wordpress.com/2011/01/08/x2-woodstock-1994-och-2009/
Ja, det var DC som jag såg. Nja, det räcker att kolla några YouTube-klipp även för mig.