Sky Captain and the World of Tomorrow

Efter att jag har sett en film så brukar jag ganska så direkt efteråt, eller åtminstone så snabbt som möjligt, skriva ner lite tankar om filmen. Med god vilja kan man väl kalla det en väldigt rå recension. När det är dags för just den filmen att recenseras här på bloggen så handlar det om att redigera de oftast lösryckta tankarna och meningarna till något som kanske nånstans liknar en recension. Nu upptäckte jag precis vad jag hade skrivit om nästa film som står i tur. Filmen är Sky Captain and the World of Tomorrow och så här hade jag skrivit:

James Bond, Indiana Jones, serietidningsfilm, 2012, Jules Verne, Final Fantasy, Biggles, Stålmannen, Hayao Miyazaki, Steven Spielberg, matiné, datoranimerat.

Jahapp, hur ska jag få ihop en recension av det där? Det känns mest som en uppräkning av olika inspirationskällor som jag tyckte att filmskaparna hade plus vad jag själv kom att tänka på i form av referenser. Med andra ord var jag inte speciellt imponerad av filmen. Hmm, vad minns jag mer? Mm, ja, Gwyneth Paltrow gjorde en piffig reporter vars f.d. pojkvän spelas av Jude Law, och det är denna pojkvän (ex) som är filmtitelns Sky Captain, en modig pilot. De båda får mer eller mindre motvilligt tillsammans kämpa mot en ondskefull vetenskapsman som vill förgöra världen. Samtidigt håller Angelina Jolies rollfigur åtminstone ett öga på händelseutvecklingen.

Ja, jag tror ni får en ungefärlig känsla för hur filmen är om ni läser igenom min lista med buzzwords här ovanför. Slutord: En alltför stel matiné som inte lyckas att vara så där skönt kanelbullsmysig som en matiné ska vara.