The Northman (2022)

Robert Eggers kanske är snäppet för mycket för mig. Jag gillade verkligen The Witch. Den hade en underbar stämning. The Lighthouse var bara för mycket. Det blev nån sorts lyteskomik till slut där ute på den där ön med fyren.

I The Northman följer vi Alexander Skarsgårds viking Amleth på hans hämnarstråk. ”I will avenge you, Father! I will save you, Mother! I will kill you, Fjölnir!”.

Inledningen av filmen fann jag skrattretande. Vad är det här?! När den unge Amleth tillsammans med pappa kungen (Ethan Hawke) ska genomgå nån form av mandomsrit genom låtsas vara vargar undrade jag om jag skulle kunna ta mig igenom hela filmen.

Det blev som tur var bättre. Hantverksmässigt är det imponerande. En sekvens gjord i en tagning som involverade två vikingaskepp på en flod fick mig tillbaka in i filmen. Här använder man minsann inte några cgi-skepp som flyter fram på cgi-vatten. Och Alexander simmar bröstsim riktigt bra.

Bitvis fick jag fick lite vibbar av, eller kom i alla fall att tänka på, den gamla tv-serien Trälarna (som bygger på Sven Wernströms böcker). Klackarna i taket!

En detalj som störde en del var skådisarnas mer eller mindre lyckade försök till engelska med nån form av isländsk brytning.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

🗿🗿🗿🗿🗿🗿🗿 Därmed tar Jojjenito påsklov och är tillbaka på onsdag fredag. 🗿🗿🗿🗿🗿🗿🗿

Påsklov

Den här söndagen har både Jojjenito och bloggen påsklov. Kanske blir det ett biobesök under helgen och den film som jag har tittat ut är förstås Robert Eggers The Northman med en vrålande och deffad Alexander Skarsgård. Med tanke på regissörens efternamn känns det också som en lämplig påsk-film… 🥚

På Netflix ska även Svart krabba avnjutas ihop med min långfärdsskridskotokiga pappa.

Bloggen är tillbaka igen på onsdag då med en recension av den senaste (sista?) Bourne-filmen, Jason Bourne, där ju Jojjenito-favoriten (från förr) Alica Vikander är med. Hur sköter hon sig tro? Och klarar hon av att på ett trovärdigt sätt leverera engelska med en amerikansk accent?