The Chaser


Titel: The Chaser (Chugyeogja)
Regi: Na Hong-jin
År: 2008
IMDb | Filmtipset

Jung-ho (Kim Yun-seok) är en fd polis och numera hallick. Tjejerna i hans stall försvinner och han misstänker att de tar förskottet och sen byter till en annan hallick som snor hans tjejer. Han får upp spåret efter en tjej och med hjälp av Mi-jin (spelad av Seo Yeong-hie från Bedevilled) försöker han ta reda på vart hans tjejer tar vägen.

The Chaser är en ganska typisk koreansk rulle: det regnar, det kryllar av galna poliser som inte kan sköta en utredning, det förekommer en hel del groteskt ultravåld. Och handlingen är helt oförutsägbar. I en amerikansk storfilm skulle vissa saker som händer i The Chaser inte hända, det kan man vara säker på. Det skulle kunna komma en remake men då kommer man garanterat ändra på vissa detaljer i handlingen.

Som vanligt, eller ofta i alla fall, i sydkoreanska thrillers så förekommer det en märklig blandning av ren thriller, ren våldsfilm och så inkastat mitt i allt en sorts buskishumor. Jag brukar kunna uppskatta detta eller åtminstone inte störa mig på det. Men den här gången funkade det inte riktigt.

Handlingen i filmen är märklig. Det börjar riktigt bra, det regnar redan efter tre fyra minuter. Det är mystiskt, lite obehaglig mörk stämning. Sen vet jag inte riktigt vad som händer. Polisen får tag i en galen seriemördare, men att han är en galen seriemördare vet bara vi tittare, inte polisen. Sen råder allmän förvirring i dryga 45 minuter då egentligen ingenting händer. Jung-ho är förvirrad, polisen är förvirrad… handlingen är förvirrad.

Sista halvtimmen så rycker filmen upp sig igen. Vi slipper fåneriet och det blir rejält spännande, frustrerande spännande.

3-/5

Bedevilled

Titel: Bedevilled (Kim Bok-nam Salinsageonui Jeonmal)
Regi: Jang Cheol-soÅr: 2010
IMDb
| Filmtipset

Sydkoreanska filmer, åtminstone de som kommer till Sverige och som jag har sett, är ofta ganska speciella. Det brukar vara en märklig blandning av humor och allvar där det ofta kan skifta mitt i en scen och man vet ibland inte om man ska skratta eller gråta. Början av Bedevilled var mest konstig och väldigt svart. Inte mycket är gott och jag bryr mig inte om någon av karaktärerna. Hae-won (Ji Seong-won) är en kvinna som inte trivs på sitt jobb som socialarbetare i Seuol. Hon tar semester och återvänder hem till en svårtillgänglig ö där hon växte upp som barn. Kvar på ön finns hennes barndomskamrat Bok-nam (Seo Yeong-hie) som blev kvar när Hae-won flyttade/flydde till staden. Bok-nam behandlas som en slav av sin man och alla andra öbor inklusive öns äldre kvinnor. Inom Bok-nam finns tanken på att bli fri. Hae-wons ankomst sätter igång saker och avslöjar dessutom några av öns mörka hemligheter.

Det är ganska snart uppenbart att den lilla byn på ön inte helt frisk. Bok-nam misshandlas, betraktas som en slav. De äldre kvinnorna styr med hjälp av männen. När stadskvinnan Hae-won dyker upp vill Bok-nam ta chansen att fly till Seoul. Saker eskalerar. Länge är filmen mest konstig, som sagt. Mot slutet blir det dock plötsligt ultravåld vilket känns helt naturligt och rätt av den mobbade Bok-nam. De äldre kvinnorna på ön var hemska och förtjänade sitt öde, liksom männen. Lustigt med asiatiska filmer som blandar drama, humor, ultravåld i samma film på ett sätt som ofta inte förkommer i ”västerländsk” film. De udda våldsscenerna höjde filmen väsentligt. Jag blev alldeles upphetsad pga att det stack ut jämfört med mer normala filmer. Det kändes annorlunda. Just själva blandningen av drama och våld. Det är ingen ren genrefilm med bara våld. Jag tror faktiskt detta kan vara den första rape-revenge-film som jag har sett.

4-/5

Om visningen: Allt logistiskt funkade perfekt. Det var fullsatt på Grand 2. Regissören Jang Cheol-so och hans tolk var på plats på sätena bredvid mig och min bror. Sen hade jag en tjej bredvid mig på andra sidan som HELA filmen satt och flätade sitt hår. Helt otroligt. Vad håller människan på med? Men kan du sluta? Jag hade hela tiden detta i ögonvrån. Smått irriterande om man stör sig på sånt (check!). I slutet när våldet drog igång blev hon dock så chockad att hon slutade med sitt flätande. Haha, detta gjorde att filmen höjdes för mig. Face2Face: Lågmäld regissör, något som nog gäller många asiater. Han tyckte det var kallt i Sverige och tyckte själv att han och hans film tillhör underground-scenen i Sydkorea. Hans nästa film kommer att handla om Nordkorea (förhållandet mellan Nord- och Sydkorea men ur nordkoreanernas synvinkel) och kanske västerlandet.