Innocence

”Hmm, alltid är det nåt som kommer mellan oss”

Titel: Innocence
Regi: Paul Cox
År: 2000
IMDb | Filmtipset

En gammal recension av en myspyssöndagseftermiddagsfilm med två 70-åringar i huvudrollerna.

Claire och Andreas återupptar en kärleksaffär de två hade för över 40 år sen. För Claire blir det komplicerat eftersom hon är gift och hennes man uppskattar inte (nähä!) hennes gamla flamma, även om det får honom (Claires man) att fundera på sitt eget agerande när det gäller deras äktenskap.

Innocence är en lite småputtrig film som varken var riktigt bra eller riktigt dålig. Andreas (spelad av Charles ‘Bud’ Tingwell) hade en ganska skön inställning till livet (och döden). Det fanns en del intressanta filosofiska frågor i filmen men som filmhantverk var det väl ganska blekt. Återblickarna på när Andreas och Claire var tillsammans för 40 år sen återkom alldeles för ofta och med samma bildspråk varje gång. Det blev tröttsamt till slut. Så fort nån av de två skulle minnas tillbaka på nåt som hade hänt så klippte man in en återblicksscen på exakt samma sätt varje gång. Nja.

Jag hade velat veta mer om deras tidigare historia. Nu visades bara korta återblickar (som, som sagt, återupprepades gång på gång) utan nån som helst historia eller dialog. Men tanken var väl att detta skulle visa på oskulden i deras tidigare förhållande, nåt som nu var förbi. En svag trea blir det, hur som helst. Lite kul och annorlunda med 70-åringar i huvudrollerna i ett kärleksdrama. Kul var även att de ofta sa ”Nä, nu får vi bete oss som vuxna och inte som tonåringar”…

3-/5