Hämnden

Hemma i Danmark väntar fru (Trine Dyrholm), som han är på väg att skiljas ifrån, och sonen Elias. Att Persbrandt försummar sin son är väl att säga för mycket men att han är borta så mycket är ett problem. Elias (Markus Rygaard) blir retat i skolan men får en vän i Christian (William Jøhnk Nielsen) som precis förlorat sin mamma och flyttat till Danmark från London. De båda pojkarna har stora känslor som byggts upp inombords men som inte har släppts ut.

Det är en vacker film med strålande skådespelarinsatser, speciellt från ”barnskådisarna” Rygaard och Nielsen. Nielsen som spelar Chris är i början en sammanbiten känslolös robot. Han hade passat som en barn-Terminator, om man nu ville göra en film om en ung Terminator. Kul också att se Kim Bodnia från danska favoriten Pusher och Ulrich Thomsen som var strålande i femman Festen.

Stämningen i filmen byggs upp allt mer och det känns att en katastrof är nära förestående. Danmarks-historien varvas med Persbrandts läkare i Afrika där han har problem som kanske är något större men ändå är det lite av samma frågeställningar som han ställs inför. Men att vända andra kinden till mot en bråkig bilmekaniker i Danmark är en sak; att göra detsamma mot en afrikansk krigsherre som våldtar och dödar gravida kvinnor är en helt annan.

Möjligen dras filmen ut lite för länge i slutet. Det är som Bier inte riktigt kan sluta till säcken utan försöker trumfa sig själv med kanske för många känslostormsscener. Fast bra är det. Filmen gav mig mersmak på Bier, även om jag nog redan innan hade tänkt se hennes filmer så småningom.

4/5