10 i topp: Filmer 1995

1995Oj, 1995 – vilket starkt filmår! Det formligen kryllar av filmer som jag kan tänka mig på topp-10.

Det är väl inte så mycket att orda om utan jag låter listan tala för sig själv.

.

10. Ghost in the Shell
Ghost in the Shell
Jag var tvungen att ta med den här anime-rullen på listan. Den är så snygg att The Matrix snodde en rad scener rakt av.

9. Seven
Seven
En film jag inte har sett på väldigt länge så jag kan inte placera den högre, men jag minns en spännande kriminalmysteriethriller. What’s in the box?

8. Sense and Sensibility
Sense and Sensibility

Jag är en sucker för brittiskt kostymdrama och det här är högsta klass. Ang. Ang Lee så levererar han i ytterligare en genre.

7. 12 Monkeys
12 Monkeys
Bruce Willis (eller är det Vin Diesel?) i högform i Terry Gilliams twistade tidsparadox-sf-thriller.

6. Dead Man
Dead Man
Ytterligare en film som jag såg för länge sen men där känslan består. Drömsk, surrealistisk, svartvit, bra musik av Neil Young och en pre-PotC-Johnny Depp.

5. Helgon i neon (Fallen Angels)
Helgon i neon

Strålande stämning och musik samt suddzoomfoto av Christopher Doyle i Wong Kar-wais bästa film, och en bra svensk titel.

4. Medan vi faller
Medan vi faller

En svartvit fransyska med en svensk titel som är bättre än originaltiteln La haine. En bra film också. 😉

3. Living in Oblivion
Living in Oblivion

Jag älskar den här komedin. Inte ofta jag älskar komedier så därför hamnar den på pallen.

2. Strange Days
Strange Days

Kathryn Bigelows sf-rulle Strange Days är en personlig favorit. En ung och vacker Ralph Fiennes och en badass Angela Basset dominerar.

1. Heat
Heat
Jag kan inte låta bli att placera Heat som nummer ett. Alltid kan jag reta någon och samtidigt göra någon annan nöjd *host*M-Noir*host*.

.

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet? Well, faktiskt inte. Eller nej, jag skojar bara. 1995 verkar alltså ha varit ett starkt år, speciellt jämfört med det svaga 1996. Här är några filmer som jag bollade med men som hamnade utanför listan: Casino, The Crossing Guard, Safe, Apollo 13, The Bridges of Madison County, Dolores Claiborne, Welcome to the Dollhouse, The Usual Suspects.

Kolla nu in vilka guldkorn som mina filmbloggarvänner vaskat fram:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Flmr
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Filmitch
We Could Watch Movies

WKW: Helgon i neon

Helgon i neonTitel: Helgon i neon
Regi: Wong Kar-wai
År: 1995
IMDb
| Filmtipset

WKW-veckan fortsätter med Helgon i neon och den här gången har jag inget problem med att beskriva handlingen i filmen eftersom jag inte längre har nåt behov av det…

Detta är en sorts systerfilm till Chungking Express. Den utspelas i samma miljöer i Hongkong, bl a återkommer snabbmatstället. Vissa andra referenser finns också, bl a ananas. Här handlar det om en yrkesmördare (Leon Lai) och hans kvinnliga agent (Michelle Reis) som funderar på att lägga av. Takeshi Kaneshiro dyker upp i en skön roll som en snubbe som ätit ananas, förlorat talförmågan, och bryter sig in i affärer på nätterna och agerar påstridig försäljare samt ger döda grisar en uppfriskande massage.

Ja, den här filmen innehöll det mesta. Scenen där Kaneshiro ger grisen massage är mycket rolig (kan tyckas märkligt men så var det). Vi har alltså en hel del humor men också lite mer allvar med människor som verkar längta till nåt annat. Musiken är strålande. Jag är ganska säker på att jag hör en kinesisk version av Karmacoma med Massive Attack. De inledande 40 minuterna ligger filmen faktiskt på en femma.

Stämningen är tät och mystisk, fotot väldigt intensivt och annorlunda komponerat. Sen tycker jag filmen kanske tappar lite fokus. Mot slutet skildrar dock WKW en far-son-relation på ett humoristiskt och samtidigt gripande sätt. Betyget blir klart godkänt och filmen är en annorlunda upplevelse som jag rekommenderar alla att se. Jag måste också säga att man lyckats göra en bra svensk översättning av titeln också. Helgon i neon. Mmm.

4/5

PS. Jag kan tilläga att WKW är en mästare på att hitta sjukt söta tjejer (ja, Tony Leung är söt han också i sin uniform i Chungking Express) för rollerna i sina filmer. Det verkar ganska ofta vara popartister eller f.d. skönhetsfröknar och de är som klippta och skurna för sina roller. Det verkar lättare att kombinera musik- och filmkarriärer i Asien, och det är allmänt accepterat (?). I Sverige är man ju ansedd som antingen skådis eller artist. Eller? Edda i Monica Z någon?