Penumbra

Titel: Penumbra
Regi: Adrián & Ramiro García Bogliano
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Så, då har vi kommit fram till den sista filmen på Filmfestivalen för den här gången. Nu var faktiskt inte Penumbra den sista filmen jag såg utan det var Tinker Tailor Soldier Spy. Det svenskregisserade spiondramat kändes dock lite hetare så den fick gå före i kön. Allt som allt var det en trevlig festival som vanligt. Det är en mysig känsla att glida runt bland biografer och se kända och okända filmer i novembermörkret. Krockar med jobbgrejor och lite andra saker gjorde att det inte blev så många filmer som jag hade hoppats på. Men men så är det ibland.  Och så var det då debaclet med The Yellow Sea. Nu har jag sett The Yellow Sea på annat sätt och jag meddelar när det finns en recension klar.

Jag såg fram emot den här skräckisen. Varför? Ja, det var en spansk skräckis och ofta brukar dessa hålla åtminstone ok kvalitet. Och så är det kul att se genrefilm på Filmfestivalen. Nu visade det sig att det var en argentinsk film vilket bara var bra eftersom jag brukar försöka täcka in så många världsdelar som möjligt under festivalen. Penumbra betyder halvskugga. Well, det visade sig att den här filmen för mig var ett totalt jävla mörker.

Penumbra börjar ganska lovande. Vi får se en kvinna bli inlurad i en byggnad och sen drogad. Varför vet vi inte. Efter det fortsätter historien med att en sexig mäklartjej försöker sälja en lägenhet till en förvirrad man som väntar på sin chef som måste dyka upp med pengarna för att affären ska kunna avslutas. Men nånting är fel. Snart finner sig mäklartjejen instängd i lägenheten tillsammans med en grupp mycket märkliga personer.

Grundhistorien är nog egentligen bra. Det börjar som en sorts mysterieskräckis. Man förstår inte riktigt vad som händer. Problemet är att utförandet är uselt. Filmen är snackig, jobbig, kackig, fånig och, som om inte det räckte, amatörmässig. Redan efter en 20 minuter börjar man köra med jobbiga ljudeffekter tänkte att skapa s.k. hoppscener (jump scenes på svenska). Om man kör en sån hoppscen var femte minut utan att man egentligen har byggt upp nån speciellt stämning så faller det hela platt — rejält platt. Det hoppas ingenting. Vargen kommer liksom.

Ungefär en timme av filmen passerar förbi. Jag lyckas med nöd och näppe hålla mig vaken. Då ändrar filmen plötsligt karaktär. Efter att ha varit en snackig soppa med b-skräck-känsla blir det plötsligt en splattrig djävulssektthriller med c-känsla. Vad jag ser framför mig på den vita duken är ett gäng lajvare från Buenos Aires som tror de försöker spela in en film. Det blir skrattretande dåligt. Och till råga på allt så ackompanjeras de i och för sig snygga eftertexterna av nån äcklig argentinskt powergitarrock. Betyget kan bara bli ett.

Jag vet inte, kanske kan Trash is king! gilla det här, det är ju trots allt skräp?! 😉

1/5

Om visningen: Visningen i sig var helt ok även om filmen alltså var usel. Vi var ganska tidigt på plats och man hade öppnat salongen tidigt så det var bara att sätta sig på en bra plats och ta det lugnt. Tyvärr var det dålig lutning i salongen och jag hade oturen att få en halssträckare framför mig. Jag var tvungen att göra om jackan till en liten sittdyna för att slippa att antingen missa undre delen av texten eller sträcka nacken ur led. Kändisspotting: Lina Englund syntes utanför biografen Victoria men hon skulle inte gå på Filmfestvivalen utan valde en film på bions vanliga repertoar.