När sen muren kom till i början av 60-talet blev filmerna annorlunda. Nu synliggjorde filmarna problemen i samhället. Teorin är att det berodde på att man nu liksom var fast i öst och var tvungen att lösa de problem som fanns. Efter hand började dock detta störa ledningen i landet och censuren förbjöd fler och fler filmer. På 80-talet började öst falla samman och när muren till slut föll ändrades förutsättningarna för Babelsbergs filmstudio, som nu skulle privatiseras. Babelsberg har levt upp igen och här produceras fortfarande fler europeiska storfilmer varje år. En intressant film rent innehållsmässigt men det är inte på något sätt en speciell dokumentär.