Kunskapskanalen – Film om film: Bergman och Fårö

24 maj, 2011 4 kommentarer

Titel: 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet (Bergman Island)

Regi: Marie Nyreröd
År: 2004
IMDb | Filmtipset 

Då har jag efter lite letande först fått tag på, sett och nu till slut skrivit om den sista delen i Marie Nyreröds samtalsfilmer om och med Ingmar Bergman. Jag har ju tidigare skrivit om del ett (om filmen) och del två (om teater och tv). I den här delen, som kallas Bergman och Fårö, berättar Bergman bl a om sin barndom, olika episoder i sitt liv, sina dämoner och om Fårö och huset som han lät bygga där.

Det är intressant som vanligt, det går inte att komma ifrån. Bergman är fortfarande fascinerande att lyssna på. Han har fortfarande ett sätt att dra in både intervjuaren och tittaren. Han vet att intervjun är en show.

Vi får reda på några detaljer som man kan koppla till t ex olika filmer. T ex blev Bergman som liten instängd i ett bårhus/gravkapell. Där inne låg en död kvinna. Ögonen hade inte stängts ordentligt och Bergman kände hur den döda kvinnan tittade på honom. Bergman beskriver det som en fasansfull upplevelse. Ni som har sett Persona vet att det finns en scen i början som mycket väl kan ha inspirerats av denna händelse.

Betydligt trevligare tyckte Bergman det var i sin mormors stora våning i Uppsala där han spenderade många och långa stunder. Det var en stor mysig hemlighetsfull men trygg våning som finns återgiven i Fanny och Alexander.

Angående religion anser Bergman att man inte ska tala om Gud utan om det heliga i människan. Något så magiskt som Gud är möjligen förbehållet poeter, profeter, helgon och inte minst musiker att ägna sig åt. Musik är något magiskt anser Bergman. Var kommer den ifrån?

Som avslutning redovisar Bergman sina dämoner:

Katastrofdämonen
Rädslans dämon
Yrkesdämonen
Raseridämonen
Kontrolldämonen
Pedanteri-, punktlighets-, ordningsdämonerna
Lättjans dämon
Långsinta dämonen 

Apropå Fanny och Alexander: klicka på den här YouTube-länken för en sjukt bra scen där Jarl Kulle, Börje Ahlstedt och Jan Malmsjö fullständigt glänser och den dialog vi får ta del av är bland det roligaste och mest välskrivna jag upplevt på svenska. 

Gustav Adolf Ekdahl (Jarl Kulle): Tänk att en människa som jag, på nära 100 kilo med fullt utvuxet skägg och förstånd: ska behöva sitta på denna löjliga obekväma stol och höra på denna fullfjädrade hycklare. ”Brustenheten i vårt liv”, kyss mig där ryggen byter namn. Nu håller du käften, Carl. Du håller käft, när jag talar om för den här disparata själsmasturbatören vad jag har i bakfickan. Hör nu på!

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Okategoriserade, Recension, TV Tagged with , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Bergman och teatern

20 mars, 2011 Lämna en kommentar

Titel: 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet (Bergman Island)

Regi: Marie Nyreröd
År: 2004


Nu har jag äntligen kommit lyckats skriva om den andra delen av serien där Marie Nyreröd och Ingmar Bergman samtalar om film, teater, Fårö och livet. Den här gången främst om teatern (eller teaaaatern höll jag på att säga). Första delen handlade om filmen.

Bergman är fascinerande att lyssna på. Han har ett sätt att dra in både intervjuaren och tittaren. Han vet liksom att intervjun är en show. Det är t ex kul när han regisserar intervjuaren Nyreröd när hon uttalar August Strindbergs namn fel. Ågust ville ju Strindberg att det skulle heta.

För Bergman är det uppenbart att teatern är det som ligger honom närmast. Det var där det började och slutade. När han sa att Fanny och Alexander skulle bli hans sista film så blev det så. När det gällde teatern kunde han inte sluta trots att han sagt att han skulle sluta.

Det jag kanske skulle velat höra mer om är hur Bergman jobbade som regissör. Vad han ansåg var skillnaden mellan teater, tv och film. Men Nyreröd har helt enkelt inriktat sig på att låta Bergman prata om sig själv, där det mesta är mer eller mindre sant som vanligt när det gäller Bergman.



Förutom teater tar man i den här delen upp tv-mediet. Men man får egentligen bara reda på att Bergman är fascinerad av och gillar tv. Scener ur ett äktenskap ägnas en ganska lång stund, och här berättar Bergman öppenhjärtig om en scen ur den serien som hade sin motsvarighet i Bergmans verkliga liv. En jobbig stund som Bergman berättar ärligt om; då blir det bra tv.

Förutom rent snack får man se en hel del roliga gamla klipp med Bergman och skådisar. Även Bergmans skatteproblem tas upp, då han flydde till München och stannade där sju år.

Ett intressant faktum som redovisas är att Bergman under sex år i slutet av 50-talet (1952-1958) gjorde 10 filmer, 22 teateruppsättningar och 24 radiopjäser. Wow!

När det gäller den sista delen om Fårö så vi får vi se när/om jag skriver om den. Jag lyckades nämligen missa alla tillfällen den visades i vintras. Dessutom lade SVT aldrig upp den på SVT Play (det är väl rättighetsskäl som ligger bakom).

Arkiverad under Kunskapskanalen, TV Tagged with , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Bergman och filmen

17 januari, 2011 Lämna en kommentar

Titel: 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet (Bergman Island)

Regi: Marie Nyreröd
År: 2004


Först ut är den del där Marie Nyreröd och Ingmar Bergman samtalar om film.

Bergman är fascinerande att lyssna på. Han har ett sätt att dra in både intervjuaren och tittaren. Han vet liksom att intervjun är en show. Intervjuaren Marie Nyreröd dras med och Bergman flirtar hejdlöst med henne, t ex när Bergman visar hur Sjöström läxade upp honom på Filmstaden i Råsunda. Flirtade gjorde även Bibi Andersson, fast med Victor Sjöström under inspelningen av Smultronstället för att få honom på bättre humör (på order av Bergman).

Bergman håller Persona och Viskningar och rop som sina bästa filmer. Utan att förhäva sig vill han göra gällande att i dessa filmer så har han utnyttjat filmmediet till det yttersta, och även sig själv. Jag håller med. Nattvardsgästerna är också en film som ligger Bergman nära om hjärtat. En kompromisslös film enligt Bergman. Det skugglösa fotot säga vara nyskapande.

Bergman är sanslöst självfixerad och lämnar ut sig själv, han roas av att såga sig själv och påpeka hur okunnig och usel han var i början av sin karriär. Han är helt enkelt en egenkär, paranoid, räddhågsen människa som är bra på att transformera detta till t ex en film. Jag känner igen detta från Laterna Magica som jag läste för några år sen.



Kul att höra: Såsom i en spegel, Nattvardsgästerna och Tystnaden är inte alls en trilogi om Guds tystnad enligt Bergman. Bergman kan överhuvudtaget inte hitta något som kopplar ihop de tre filmerna. Men det var populärt på den tiden att tala om trilogier (och är väl det fortfarande). Likadant är det med Viskningar och rop som man får höra Bergman på 70-talet säga att den visst handlar om hans mamma uppdelad i fyra personer. Nu säger han att det bara var trams. Istället började det med att Bergman fick en bild i sin huvud av tre eller fyra vitklädda kvinnor i ett rött rum. I vilket fall så är det en fantastisk film.

Det var även kul att höra om hur Bergman fick göra en film hos producenten Lorents Marmstedt efter att ha blivit sparkad av SF. Vilket han var väldigt tacksam för. Alltså inte att han fick sparken. Lustigt också om hur Sommarnattens leende gjorde succé i Cannes utan att Bergman ens visste om att den visade där (kan vara en skröna).

Nästan lite sorgligt blir det när Bergman berättar att om det är något han har saknat så är det en yrkesmässig motpart som kritiskt och ärligt kunnat säga vad han/hon tycker om ett manus eller en film. Nu har det varit Bergman själv vilket han i och för sig har eftersträvat på ett sätt. Men ändå har han saknat ett samarbete. Samarbetet med Sven Nykvist är dock något Bergman högaktar även om det kanske mer handlade om ett operativt samarbete, om man säger så.

Arkiverad under Okategoriserade Tagged with , ,