Microphone

2 december, 2010 2 kommentarer

Titel: Microphone
Regi: Ahmad Abdalla
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Den här egyptiska rullen är i princip en dokumentär. Och om det hade varit en ren dokumentär så hade jag förmodligen gillat filmen mer. Mer om detta när jag skriver om själva visningen. Microphone är en film om den underjordiska musikscenen i Alexandria. Vi får träffa unga musiker som vill komma ut med sin musik vilket inte är så lätt då det egyptiska samhället är styrt uppifrån. Några konsertlokaler finns knappast. Om man ordnar gatukonserter är polisen ganska snabbt på plats. Rappare ombeds tona ned sina texter. Unga tjejer som spelar metall tvingas dölja sina ansikten. Tyvärr, för filmens del, så finns här alldeles för många historier att berätta. Det blir en lång osammanhängande röra av allt.

Istället för att berätta i form av en ren dokumentär, vilket jag hade fördragit, har man gjort en spelfilm av det. Man har skrivit in en påhittad historia om en egyptisk man (Khaled Abol Naga) som återvänder till sin hemstad efter flera år utomlands och försöker få ihop det med sin gamla flickvän. Denna inskrivna historia känns onödig. Alla inblandade artister spelar sig själva och det är dessa avsnitt som är det intressanta. Mja, det funkar inte helt enkelt. Om man plockar ut de dokumentära delarna och bara ser till dem så är det en sevärd film, men som helhet funkar filmen inte. Jag måste även tillägga att jag tycker att postern är riktigt snygg.

2+/5

Om visningen: Skådisen i huvudrollen (och även en av filmens producenter), Khaled Abol Naga, var på plats och berättade om filmen efter visningen, vilket var kul och intressant. Mer intressant än filmen i sig, faktiskt. Han berättade om beslutet att göra en spelfilm av det hela, att skriva in den påhittade historien. Filmmakarna började med att göra en dokumentär om en ung graffiti-tjej, men sen växte hela projektet. För att filmen skulle bli mer populär så valde man att göra en spelfilm av det. I Egypten skulle ingen ha sett filmen om det var en ren dokumentär berättade Khaled. Det gäller ju även i andra delar av världen — så är det bara (ett ämne som vi varit inne på tidigare här på bloggen). Nu blev filmen sämre och för lång av det greppet, tyvärr. Och det är säkert filmmakarna medvetna om. Men för att nå ut till fler gjorde man så, vilket jag förstår och accepterar.

Arkiverad under Betyg 2, Drama, Film, Musik, Recension, Stockholm Filmfestival 2010 Tagged with , , , , , ,

Parliament-Funkadelic: Shit! Goddamn! Get off your ass and jam!

3 november, 2010 Lämna en kommentar

Jag kände att det var dags för lite P-Funk igen så därför kommer här ytterligare en YouTube-spellista. Precis som min förra spellista så är det en konsert som spelades in i Houston som ni får njuta av. Den här gången, från 1978, utan P-Funks bäste sångare Glen Goins. Men svänget består. Om ni gillar gitarrlåtar, kolla in klipp 3 (Cosmic Slop) och klipp 4 (Maggot Brain). Notera även George Clintons skidglasögon. De syns exempelvis bra i supersvänglåten Flash Light (klipp 8 och 9). Kan Stenmark ha varit inspiration här? En annan sak att titta på om ni inte har sett det förut är ju landningen av Moderskeppet och Dr Funkensteins ankomst till Jorden, vilket äger rum i klipp 7 (Swing Down). Jag tror jag även kan klämma in en liten filmreferens här då jag i slutet av Swing Down tycker mig känna igen melodin som spelas av utomjordingarna i Närkontakt av tredje graden!

PS. Titeln på inlägget är ifrån en chant som alltid sjungs (oftast med publikmedverkan) på P-Funk-konserter som kommer ifrån låten Get Off Your Ass And Jam; en låt med ett grymt sväng.

Arkiverad under Funkadelic, George Clinton, Live, Musik, P-Funk, Parliament Tagged with ,

Parliament-Funkadelic: Make My Funk the P-Funk

29 september, 2010 Lämna en kommentar

Jag ger er Parliament-Funkadelic med George Clinton som överstepräst live i Houston 1977. Det här är mina husgudar vad det gäller musik. Tyvärr finns det väldigt få bildupptagningar av deras konserter. Förutom en DVD med en konsert från Houston 1976 så finns det en DVD med en konsert från Montreux 2004. Utöver det så är det nätet och YouTube som gäller. Här kan man hitta inspelningar som aldrig getts ut eller som bara har getts ut i Japan i väldigt små utgåvor. Efter att ha dammsugit YouTube på konsertklipp så har jag satt samman en spellista med en (nästan) komplett konsert som spelades in i Houston 1977. Troligen var detta en av de sista konserterna som sångguden Glen Goins gjorde med P-Funk (han dog i cancer året efter). Bästa gitarrlåten: Red Hot Mama (klipp 3). Bästa Goins-klippen: Bop Gun och Swing Down (klipp 7 och 8).

Arkiverad under Funkadelic, George Clinton, Live, Musik, P-Funk, Parliament

Nyare inlägg →