The Holdovers (2023)
19 maj, 2024 13 kommentarer
Om man hade kunnat tidstransportera The Holdovers till början av 1970-talet och visat den för en biopublik då så är jag ganska säker på att de hade köpt filmen rakt upp och ner som en film som var gjord i deras samtid.
Det enda som skulle förvirra dem är väl att de inte skulle känna igen nån av skådisarna i huvudrollerna: den gamla räven Paul Giamatti, nykomligen Dominic Sessa och Da’Vine Joy Randolph som jag har sett i den underbara Dolemite Is My Name.
Giamatti spelar Paul, en lärare på en internatskola för pojkar som får det inte alls ärofyllda uppdraget att ansvara för de elever som inte ska åka hem över jullovet, varav en är Angus (Sessa). Kvar är också kokerskan Mary (Randolph). Pga orsaker (som man säger nuförtiden) hamnar de tre i knät på varandra och blir ensamma kvar på skolan då de andra studenterna åker på skidsemester.
De tre totas alltså ihop och bildar en motvillig found family. Alla har de sitt livsbagage och har byggt murar för att ingen ska se några svagheter. Men murar är till för att rivas och här sker det delvis med hjälp av en julfest och en road trip till Boston.
Ja, det är som jag antydde i början helt underbara 70-talsmiljöer i ett till råga på allt snöigt (!) New England. Även musiken sätter stämningen helt perfekt. Filmen är på plus redan efter fem minuter.
De tre huvudpersonerna är kanske inte de mest älskvärda, framförallt inte den bittre läraren Paul som älskar att kararktärsmörda sina elever med den ena vältaliga harangen efter den andra. Underbart!
Jag mjuknar dock mer och mer för dem och i slutet av filmen älskade jag att hänga med dem, precis som de gillade att hänga med varandra.
Kanske är detta en av regissören Alexander Paynes varmaste filmer (?) och kanske beror det på att han inte ligger bakom manus själv. Det är istället skrivet av David Hemingson och det bygger på Hemingson egna erfarenheter från en liknande internatskola. Jag fann filmen rolig, dråplig och samtidigt hade den en ton av melankoli och sorg i bakgrunden. En bra ton.
The Holdovers är en härlig blandning av The Shining, Döda poeters sällskap och The Station Agent.
Jodå, en mysig film och en bubblare till min topp 10 från förra året.
Helt klart en av Paynes två varmaste filmer. Det är inte den bild jag har av honom, inte en favorit som du vet.
https://fripp21.blogspot.com/2024/01/the-holdovers-2023.html
Antar att den andra ”varma” filmen är The Descendants (som inte heller bygger på ett originalmanus av Payne)?
Yup. Du har koll! 😁
Yes, Sir.
Mycket trevlig film. Men du, The Shining?
Snö. Fast över vintern i stor tom byggnad som ska ansvaras för tillsammans med två andra personer. Inledningsvis är det fler personer där men en efter en lämnar och de är ensamma kvar. No?
Ah, då fattar jag. Förstår ditt resonemang, men filmernas stämning är alldeles för olika för att ska kunna tänka att de har något gemensamt öht 🙂
…för att *jag* ska… 🙄
Mm, jo, givetvis. Jag skulle kanske ha skrivit ”om The Shining inte var en skräckis”. 🙂
Det har förresten hänt ganska ofta förut. Jag drar paralleller till andra filmer och andra bara ”vaddå, det är ju en helt annan stämning”. Ja, stämning, ja. Men själva uppläget är ju liknande! 🙂
Huh, jag tar stämning över historia/upplägg jämfört med dig. Vad händer?!
Bizarro World!
Jodå denna ska ses vid tillfälle – nästan att jag gick på bio men bara nästan
Rekommenderas varmt.