Darling
27 februari, 2011 7 kommentarer
När filmitch postade en recension av Johan Klings senaste film Puss så tyckte jag det kunde passa med en liten text om Klings suveräna rulle Darling från 2007.
Oj, en klockren film. Känslan var unik jämfört med andra filmer. Den känns hemma (dvs svensk) men ändå olika andra, både svenska och utländska, filmer. Melankoli och en sorgsen känsla har nog aldrig fångats så bra på film. Den är ofta riktigt rolig. Det hela är överdrivet och skruvat men det handlar om att fånga en stämning och det gör man ibland bäst genom att överdriva. Här blir det aldrig fånigt utan bara mer känsla. Om man ska berätta om en sanning behöver det man berättar inte alltid vara sant (det sa Satoshi Kon när han var på besök i Stockholm). Skådisarna gör stilrena gestaltningar, på pricken, aningen överdrivet men precis rätt. Michelle Meadows är stelopererad i käken, Michael Segerström är värd en kram men får bara en sista vink. Slutscenerna höjer nästan filmen till en femma. Gripande. Yta, yta, yta. Bravo, bravo, bravo.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Håller med. Ååååå vad jag håller med!http://fiffisfilmtajm.blogspot.com/2009/12/darling.html
Här håller jag verkligen med. Vill bara lyfta fram den knepiga filmmusiken som verkligen passar till filmen.
Kan bara instämma, jag fastande också oväntat mycket för den här "trots" att den var svensk. Instämmer med filmitch vad gäller musiken. Bra skrivet — kort men väldigt kärn- och uttrycksfullt.
fiffi: Se din blogg.filmitch: Ja, glömde skriva om musiken. Den var riktigt bra. Bröt av helt, på nåt sätt, mot stämningen i filmen men passade ändå perfekt.Sofia: Ah, vaddå det är väl inget fel på svensk film!? ;)Tack, darling. Japp, det blev en kortis den här gången. 🙂
Det här är svensk film när den är som bäst. Underbar!
Jag håller med, jag tyckte mycket om den här filmen!
Pladd och RJ: Här är vi tydligen alla överens! Vem gillar inte Darling? Någon?