Hiroshima mon amour
25 februari, 2011 6 kommentarer
Titel: Hiroshima mon amour (Hiroshima – min älskade)
En fransk skådespelerska (Emmanuelle Riva) har en 24-timmarsaffär med en japan (Eiji Okada) i Hiroshima. De första 15 minuterna i den här filmen är horribla. Det är pretentiöst dravel i dess värsta betydelse. Höguppläsning av svammelmonolog samtidigt som vi får se bilder av ett atombombsdrabbat Hiroshima. Bilder som i sig är snygga och gripande, men det hjälper inte — alls. Jag tappar fullständigt tron på filmen och befarar att hela filmen ska vara i den här stilen. Efter den första zombie-kvarten blir det lyckligtvis mer film av filmen.
Annars: skådisarna är snygga, båda två. Bilderna är stilrena. Nattbilderna av Hiroshima är fantastiska. Berättandet är klart intressant och filmen är enkelt flytande (efter den första kvarten). Lätt hoppar man mellan de två älskande i Hiroshima och skådespelerskans historia i Frankrike i slutet av kriget. Klippningen och hur det hela berättas känns fräsch — och ibland jobbig. Mot slutet ballar det tyvärr ur lite igen. Filmen blir svamlig. De två skådisarna spelar som om de vore på en teaterscen med en publik som tittar. Vissa scener känns ändå briljanta på avstånd. Men i slutändan: nej.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Vad skönt att det inte bara var jag som störde mig på den där pretto-inledningen! Fast jag slutade aldrig störa mig 😉 Men du har helt rätt, jag kanske hängde upp mig för mycket på storyn — fotot var snyggt.http://bilderord.wordpress.com/2010/08/02/hiroshima-mon-amour-1959/
Intressant läsning. Den här har funnits med länge på min lista över filmer som ska ses. En vän tipsade om den. Om jag minns rätt var han kluven men tyckte ändå att den var tillräckligt intressant för att vara sevärd.
Den fanns med även på min ska-se-lista men jag litar på din sågning och nu är den struken därifrån. Brutalt bortsuddad med ett jättestort rosa luktsudd som slutat lukta redan 1982.
Även denna film ligger o dammar i min hylla, den får nog fortsätta att samla damm. Däremot har Ultravox gjort en riktig höjdarlåt med samma namn som filmen 😉
@filmitch:En riktigt glad blipp-blopp låt som verkar vara filmens totala motsats 🙂
Det är en intressant film att se även om den är dålig. Den är fööör arty, t.o.m. för min smak. Ibland kan sånt här bli bildpoesi, men oftast obegripligt. I Hiroshima mon amour fanns vissa delar som var trevliga men slutintrycket var tråkigt.