Godzilla (1954)

22 januari, 2013 7 kommentarer

GodzillaTitel: Godzilla (Gojira)
Regi: Ishirô Honda
År: 1954
IMDb | Filmtipset

Ni vet väl att det kommer en ny Godzilla-film nästa år, va? Varför det frågar jag mig? Fast i och för sig, en sämre film än Roland Emmerichs Godzilla från 1998 med Matthew Broderick är ju svår att hitta. Hmm, nu ser jag också att Gareth Edwards (som ligger bakom Monsters) regisserar och Frank Darabont m.fl. skrivit manus. Intressant! Här kommer en gammal recension av det japanska originalet Gojira. Ordet gojira är förresten ett teleskopord bildat av gorira (gorilla) och kujira (val).

Då har jag sett det japanska originalet om jätteödlan Godzilla, en dinosaurie som levt gömd i havsdjupen men som tvingas upp till ytan pga av strålningen från provsprängningar med atombomber och som på köpet muterat, blivit 50 meter hög och fått radioaktiv andedräkt. Kurosawa-bekantingen Takashi Shimura spelar professorn som anlitas som expert. Själv vill han främst forska på den unika varelsen och låta den leva. Samtidigt är en forskare (Akihiko Hirata) en fasansfull kraft på spåren som skulle kunna användas för att ta kål på Godzilla. Forskaren vill dock hålla det hela hemligt för att hindra att vapnet hamnar i felaktiga händer.

Mmm, kul att se en sån här klassiker. Den har tyvärr åldrats en hel del när det gäller specialeffekterna. Det är ändå hyfsat bra gjort trots att det känns som om filmen stannar upp REJÄLT när det är dags för actionscener. Vissa scener upprepas gång på gång. Filmen är alltså som bäst mellan ”actionsekvenserna” då vi får se en intressant historia med bra skådespelarinsatser (om man är van vid ett visst mått av ”japanskt” överspel, främst från kvinnor). Både professorn och forskaren förmedlar samhällskritik med sina dilemman. Ska de använda sin kunskap för att hjälpa till att döda monstret? Monstret som bara reagerar instinktivt pga något som människan gjort.

Filmen är alltså helt ok i den lilla skalan, när det handlar om människorna och hur de ska agera i situationen. Kritiken mot hur världen såg ut vid den här tiden är tydlig. Det här var bara nio år efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, och ett monster med radioaktiv andedräkt känns som en ganska självklar koppling. Det allra bästa med filmen var MUSIKEN. Fy fan, det här är det bästa soundtrack jag hört på länge. Huvudtemat som spelas under förtexterna är mystiskt till en början, sen pampigt och med härligt stegrande intensitet. Även ett skönt melankoliskt munspel direkt efter huvudtemat. Men filmen som helhet kan inte få mer än en trea.

3-/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 3, Film, Recension, Science fiction, Skräck Tagged with , , , , , , , , ,

The Mysterians

10 januari, 2011 Lämna en kommentar

Titel: The Mysterians (Chikyû Bôeigun, Jorden Anfalles)

Regi: Ishirô Honda
År: 1957
När jag nyligen var inne på Science Fiction-bokhandeln i Gamla Stan i Stockholm blev jag lurad att köpa den här filmen på dvd. Omslaget var riktigt snyggt och jag kände inte igen det, så det blev ett köp. Nu visade det sig att jag redan sett, och dessutom skrivit om, filmen. Här kommer först min gamla recension som skrevs i oktober 2003:

Japansk science fiction där rymdvarelser först skickar ut en ondskefull gigantiskt robot, som ser ut som en korsning mellan en samuraj och Godzilla, på härjartåg, och sedan vill de ha en bit land eftersom deras värld har förintats. Dessutom kräver de fem kvinnor från jorden. De påstår att de bara har fredliga intentioner, men det är svårt att tro på efter att jätteroboten har förstört flera städer genom att orsaka jordskred, bränder och översvämningar. Armén sätts in och specialvapen byggs.

Näää, det här var faktiskt inte bra. Det var lite kalkonroligt, visst, men det blir ändå underkänt. Dialog och handling är skrattretande. En japansk och äldre version av Independence Day och ungefär i samma klass. Då såg jag i och för sig också en version med namnet The Mysterians som var dubbad på engelska. Skådisarna är överlag dåliga. Det finns ett undantag. Helt oväntat dyker nämligen Kurosawa-favoriten Takashi Shimura (De sju samurajerna, Revolvern, mm.) upp som chefsprofessor.

2+/5

Och så mina uppdaterade tankar:

Jag håller med om det mesta jag skriver ovan. Framförallt tyckte jag dock filmen var fantastiskt tråkig den här gången. Effekterna är påkostade och hyfsat trevliga. Det förekommer en del långa sega sekvenser där utomjordingarnas kupol, som de gömt under jorden, strider med människornas inte lika moderna vapen. Filmen gjordes ju drygt tio år efter att USA bombat två japanska städer sönder och samman. Nu, i filmen, är USA en vän. Ja, hela Jorden går faktiskt samman i kampen mot mysterianerna. Det kändes kanske som att jag tänkte mer på de politiska delarna lite mer nu. Jag blev förvånad när Takashi Shimura dök upp. Jag visste att jag hade sett honom i någon japansk sf-film tidigare — och ja, det visade sig ju vara samma film, haha. Jag mindes i princip ingenting förutom att filmen var seg hade långtråkiga krigssekvenser. Ingen höjdare med andra ord.

En del scenografi är cool. Namnet på filmen, The Mysterians, är coolt. Omslaget på dvd:n är coolt. Allt annat är tråkigt.

2/5

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , ,