Hierro
7 september, 2011 6 kommentarer
Titel: Hierro
Regi: Gabe Ibáñez
År: 2009
IMDb | Filmtipset
Spanska skräckthrillers har varit i ropet de senaste åren. De har liksom tagit över efter en period då det var asiatiska rysare med bleka flickor med långt svart hår som gällde. Det som sticker ut lite med de spanska filmerna är att de brukar vara ganska dramainriktade samtidigt som de är rysare som t ex Barnhemmet.
Hierro är en riktigt stämningsfylld dramathriller. Den är fylld till bredden med poetiska, surrealistiska, läskiga, obehagliga bilder. Det är en film som helt bygger på stämningen som byggs upp och hålls kvar.
Har ni drömt en dröm där ni är på väg till flygplatsen och har gott om tid, ni packar, taxin är beställd, allt är lugnt men så börjar det strula lite, plötsligt är nyckeln borta, men det är fortfarande lugnt, bara du hittar den där nyckeln, ja men där är den, då kan du gå ner till taxin som kommit och väntar utanför, jaha, då går vi ner till den, men vänta nu var är väskan, den var ju här alldeles nyss, tog jag med den in i köket, nämen var är den nu då, ah där är den puuuh vad skönt då kan vi gå, äntligen, men nu hittar jag inte biljetterna, och nu är klockan plötsligt mycket, bara en timme kvar till check-in, nu blir det tajt, allt börjar falla samman, nu är taxin borta också, aaah vad är det som händer?!?! Och så vaknar du.
Ungefär så är den här filmen. Alltså riktigt bra om man tycker såna drömmar är läbbiga och om man gillar läbbiga filmer. Fast här är det inte ett i-landsproblem som att missa ett plan utan det handlar om att förlora ett barn.
Handlingen är egentligen inte nåt speciellt men stämningen och nerven är hela tiden tillskruvad. Dessutom är den grymt snygg. Kanske är det på gränsen till för arty-fartigt foto men jag gillar det. En annan sak att hålla utkik efter är små detaljer som dyker upp med jämna mellanrum. Det handlar om små detaljer som bara glimtar förbi, som t ex en tavla där plötsligt vågorna börja svalla in mot stranden. Man kan missa dem om man blinkar.
Slutbetyget blir på gränsen till en fyra men den når kanske inte riktigt fram. Bitvis satt jag och funderade på hur de skulle förvalta den nerv som man lyckats skapa under filmen. Hur ska man knyta ihop säcken? Oftast i liknande filmer brukar det ju handla om actionfyllda thrilleravslutningar och det var lite det jag satt och hoppades på att det inte skulle bli.
3+/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Såg denna i somras men var inte alls lika imponerad, tvärtom. Har sett många spanska filmer i den här märkliga genren och gillade dom först, men nu börjar det bli lite väl tjatigt. Men visst har ”Hierro” en snygg yta.
Jag har inte sett så fasligt många i genren och innan jag såg Hierro hade det gått ett tag sen jag såg nån (det var väl Barnhemmet som var den senaste) så den kändes inte direkt som gammal skåpmat för mig. Håller med om att det är en lite konstig genre, en lite udda blandning av realistiskt drama och spökmysteriefilm.
Såg du filmen på SFF 2009 eller 2010 ? Jag valde bort den av någon anledning, men den kanske är sevärd. Inte fått så jättebra kritik iofs, vad tror du det beror på ?
Nope, jag såg den hemma (via Headweb). Jag tyckte den var klart sevärd. Kritiken ligger väl kanske lite i det som BRC nämner: Vi har sett såna här spanska dramaskräckisar tidigare och nu vill vi se nåt nytt. Historien är egentligen ganska simpel och man kan hävda att det bara är snygg och mystisk yta men inget därunder. Fast du får fråga de som inte gillar den. 😉
Snygg film men ganska trist tyckte jag: http://filmitch.wordpress.com/2010/07/01/hierro-2009-spanien/
Movies – Noir: Se filmitch’s recension för svar på din fråga! 😉