Jag kör en gammal recension av en festivalfilm från 2008…30 juni, 2014 14:00
Jag kör en gammal recension av en festivalfilm från 2008…
Jaha, det blir inte så mycket mer indie än så här. Jo, kanske i den sista filmen som jag såg på festivalen, Ballast (kommer en recension av den senare). I Wendy and Lucy spelar Michelle Williams en avig tjej, Wendy, som är på väg till Alaska med sin hund Lucy för hitta nåt jobb och leva i fred. När bilen går sönder och hunden försvinner blir det jobbigt för Wendy att komma vidare och hon är fast i en amerikansk håla utan pengar och det mesta verkar gå fel. Men Wendy är envis och träffar i alla fall en trevlig parkeringsvakt (Wally Dalton).
Alltså, jag bara måste lyfta fram Michelle Williams här. Hon gör en grym rolltolkning så långt bort ifrån Dawson’s Creek som man kan komma. Hon känns helt äkta som tjejen som går sin egen väg. Wendy är en sån där person som vill sköta sig själv och när hon tvingas konfronteras med andra så blir hon ganska tvär. Hon är envis, nästan lite så där dumt envis. Efter ett tag bara önskar jag mig att Wendy ska få hitta sin hund. Jag gillar miljöerna i filmen. Det är många järnvägsspår, parkeringsplatser, ödsliga snabbköp och andra avsides miljöer. Till slut landar filmen på en stark trea.
Om visningen: Ett par på raden framför hade beslutat sig för att inta lunchen i biosalongen och kom därför in i salongen med varma, osande mackor med tillhörande prasslande papper. Utvisning tio minuter.
Publicerat av: Jojjenito
Kategorier: Betyg 3, Drama, Film, Recension, Roadmovie, Stockholm Filmfestival, Stockholm Filmfestival 2008
Etiketter: 2008, John Robinson, Kelly Reichardt, Larry Fessenden, Michelle Williams, Wally Dalton, Wendy and Lucy, Will Oldham, Will Patton
Mobile Site | Full Site
Get a free blog at WordPress.com Theme: WordPress Mobile Edition by Alex King.
Jag gav den samma betyg och gillade också Michelle Williams. Tycker hon tog jättekliv efter TV-serien du nämner där man först såg henne och där hon inte var någon favorit.
Så här skrev jag om Wendy and Lucy.
By Movies - Noir on 30 juni, 2014 kl. 15:14
Den där tv-serien kanske inte var så dålig egentligen men vid den tiden var jag nog inte målgruppen utan tyckte det var skräp utan att egentligen ha sett ett enda avsnitt. 😉
By Jojjenito on 1 juli, 2014 kl. 09:22
Verkligen en fin liten film när Williams fortfarande var underskattad. Sådana här småskaliga och personliga historier är den bästa sidan av amerikansk indie, som man kanske inte ser så värst ofta längre.
By Carl on 30 juni, 2014 kl. 15:36
Nej, nu är väl indie ganska ofta fusk-indie liksom. Egentligen ganska storskaliga produktioner som placeras in i indie-genren. Indie känns mer som en genre nu kanske.
By Jojjenito on 1 juli, 2014 kl. 09:23
Läser inte texten nu då denna enligt plan ska ses vilken dag som helst nu…
By Henke on 30 juni, 2014 kl. 16:36
Haha, vilken dag som helst, helst innan onsdag kanske. 😉
By Jojjenito on 1 juli, 2014 kl. 09:23
Jag såg filmen inför 2008-listningen och texten ligger och väntar. Den kommer nån dag. 😉
By Fiffi on 30 juni, 2014 kl. 20:45
Aha, se där. 🙂
By Jojjenito on 1 juli, 2014 kl. 09:24
Och nu har vilken dag som helst passerats och det har blivit nån dag.
Jag gillade denna filmen hel del och hamnade på samma betyg som du. Inledningen var otroligt minimalistisk och jag tolkade det som ganska tråkigt men filmen, och Williams, växte alltmer under filmens gång. En film som växer även efter man sett den.
Men den slog sig inte i på topp 10.
By Henke on 10 juli, 2014 kl. 10:38
Och den hamnade på min topp-10 främst för att 2008 var ett så rackarns svagt år. 😉
By Jojjenito on 11 juli, 2014 kl. 13:24
Touché! LOL
By Henke on 11 juli, 2014 kl. 13:29
Japp, indie. Men absolut en bra prestation av Williams. Räcker dock inte hur långt som helst för min del.
By Sofia on 11 januari, 2017 kl. 19:26
Du är en hård domare, Sofia. 🙂
By Jojjenito on 12 januari, 2017 kl. 11:24