Bringing Up Baby

Jag skrev i min recension av 70-talsscrewballkomedin What’s Up, Doc? att Barbra Streisand i den filmen var ett älskvärt yrväder medan ikonen Katharine Hepburn inte var det i klassikern Bringing Up Baby. Det restes i alla fall ett ögonbryn efter det konstaterandet och min mentala hälsa ifrågasattes. Därför kommer här en gammal recension av just Bringing Up Baby.

Dinosaurieprofessor David Huxleys (Cary Grant) livsväg råkar korsas med yrvädret Susan Vance (Katharine Hepburn) och leoparden Baby. Det blir en prövande tid för David med förväxlingar och missförstånd som en del av vardagen. Regissör Howard Hawks, Katharine Hepburn och Cary Grant. Denna trojka skulle väl garantera en högtidsstund framför teven? Till råga på allt är IMDb-betyget 8.1. Men, nja, även om jag inte sågar filmen totalt så hade jag inte en så trevlig stund. Jag tyckte filmen var ganska frustrerande. Förvecklingarna och missförstånden kändes krystade (även om anledningen till mycket förklaras i slutet) och ibland vred jag mig av irritation i soffan. Filmen träffade inte den rätta komiska strängen hos mig helt enkelt. Hepburn var mest jobbig enligt mig. Hon visade dock prov på sin förmåga när hon på slutet spelade gangsterbrutta i fängelset. Det fanns alltså vissa ljusglimtar, främst var det väl Grant som var lite kul när han hamnade i den ena jobbiga situationen efter den andra. Men ibland kändes det som bara för mycket. Det blev löjligt. Jag vet inte om det är tidens tand som spelar in eftersom jag gillar andra filmer från samma tid och med samma skådisar.