10 i topp: Filmer 1985

19851985 var ett svårt år för mig när det gällde att hitta filmer för min lista. År 1985 hade jag ännu inte fått det där riktiga filmintresset. Eller snarare, jag hade nog ett filmintresse men jag gick väldigt sällan på bio och var helt enkelt inte up-to-date. Av de filmer som hamnade på listan så såg jag inte någon när de var aktuella. Alla har setts senare, ibland kanske på tv några år senare och ibland relativt nyligen. Jag har gått väldigt mycket på känsla, som sig bör! Då kör vi. Här kommer The Back to the Future 1985 Top Ten Memorial List. 😉

.

10. After Hours och Into the Night
After HoursInto the Night
Det blir lite återvinning på plats tio. Två härliga filmer (som jag dock inte sett på evigheter) som utspelar sig under en enda crazy natt. Bägge kom dessutom samma år, dvs 1985!

9. Jagged Edge
Jagged Edge
Jag minns en creepy Jeff Bridges och en bra sluttwist innan twistar började bli trötta.

8. Mask
Mask

Gråtfest med Cher. En teen-version av The Elephant Man. Sam Elliot var en cool biker.

7. Pale Rider
Pale Rider
Stencool Clintan som cowboypräst. Visst var han präst?

6. The Emerald Forest
The Emerald Forest
En regnskogsfilm som jag inte sett på evigheter men som jag minns som mystiskt bra. Och så minns jag att Powers Boothe var med. Var det lite naket också?

5. Runaway Train
Runaway Train

Första filmen med Akira Kurosawa-koppling på listan. Den japanska demonregissören skrev manus men lyckades aldrig filma den själv. Minns filmen som kall, snöig, rå och metallisk. Slutet relativt episkt.

4. To Live and Die in L.A.
To Live and Die in L.A.

Slick film som man skulle kunna tro att Michael Mann regisserat. Minns Willem Dafoe som östtyskt (?) slemmo.

3. Ran
Ran

Ett storslaget epos i färg av Akira Kurosawa. Maffiga stridsscener.

2. Gå och se
Gå och se

Om ni inte sett den: spring och se! Jag har aldrig riktigt kommer över denna. Roger Ebert betraktade den som en great movie.

1. Brazil
Brazil
Min klockrena etta som jag njutit av på stor duk på Cinemateket. Terry Gilliams bästa.

.

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet? Ja, Rocky IV och Witness är i alla fall två filmer som hamnade precis utanför listan.

Kolla nu in vilka guldkorn från 1985 som mina filmapanarvänner vaskat fram:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Flmr
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Filmitch
Spel och Film
We Could Watch Movies

Gå och se

FloriaTitel: Gå och se (Иди и смотри)
Regi: Elem Klimov
År: 1985
IMDb
| Filmtipset

Det här filmen är ett exempel på en s.k. one-timer, dvs en film som man verkligen gillar, tycker är riktigt bra och sevärd på alla sätt och viss. Men bara en gång. Jag har bara sett den en gång och det var åtta år sen, och det var även då jag skrev recensionen. Jag känner nog inte att jag är redo för en omtitt än.

Efter att ha sett denna film var jag helt slut mentalt. Den efterlämnade verkligen spår. Filmen utspelas under andra världskriget (1943) i Vitryssland, där vi får följa pojken Floria (typ 15 år kanske) som lämnar sin familj för att ta värvning i partisanarmén för att strida mot nazisterna.

Pust, vilken film! Det här var bland det jobbigaste jag har sett. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig till en början, även om jag hade hört en hel del om filmen. Inledningen var väl inte helt klockren och lite trög. Men från det ögonblick då galenskapen bryter ut, dvs när Floria blir döv under de sanslösa scenerna under flygbombattacken, så infann sig en märkligt skrämmande känsla. Jag tror aldrig jag har sett en karaktär förändras så mycket i en film. Jag tror inte jag har sett nån se så rädd ut. Rädd på riktigt dessutom, för Florias rädsla kändes inte spelad i vissa scener. Han ser helt förstörd ut, stackaren. Skräckslagen.

Delar av filmen är surrealistiska, bl a med en stork som vandrar omkring mitt i galenskapen, och bidrog till den märkliga känslan. Fotot var speciellt. Bitvis är det grynigt, nästan i Dogma-stil. Sen är det vissa scener som var helt sanslösa. Jag vet inte hur cinematografen filmfotografen (Aleksej Rodionov) har gjort, men skärpedjupet var bitvis grymt. Han måste ha använda nån typ av dubbla linser, eller nåt. Ni som har sett filmen, la ni märke till vissa scener där man såg en närbild på ansiktet på en person täcka ungefär halva bilden, och i bakgrunden, långt bak i bilden, var det ändå skarpt och man kunde se vad som hände där? Hur som helst, det var skickligt gjort.

Hela slutet av filmen är en enda lång plågsam demonstration om hur grymt krig kan vara och vilka monster som det skapar. Jag kände mig på nåt sätt hypnotiserad här och satt liksom som ett fån fram till att det hela var slut, och jag kunde pusta ut och inse att jag hade sett nåt speciellt. Återigen, ni som har sett filmen, la ni märke till slutscenerna då årstiden ändras när kameran färdas genom skogen (plötsligt är det snö!). Det blir snudd på högsta betyg till filmen men femman hindras av att det tog lite för lång tid för mig att komma in i filmen plus att det fanns ytterligare något parti då intensiteten sjönk lite lite lite.

4+/5

%d bloggare gillar detta: