Pixar: Toy Story 4 (2019)

Den fjärde och sista (?) Toy Story-filmen inleds precis som vanligt med en rafflande actionsekvens. Den här gången är det dock inte nån av Andys (eller Bonnies) lekar vi får se spelas upp. Istället är det leksakerna själva som försöker rädda en av sina kollegor som fastnat i en vattenränna och är på väg att svepas bort under en regnstorm. Det hela är en flashback-sekvens som utspelar sig nio år tidigare när våra leksaksvänner fortfarande var hos Andy.

Allt ser ut att ha ordna sig. Leksaksbilen är räddad. Men så ställs allt på ända när Woodys flamma Bo Peep plötsligt ska skänkas bort till ett annat barn. Woody känner sig lockad att haka på till en ny ägare för att vara tillsammans med Bo.

Nyckelordet, tillika Henkes favoritord, är lojalitet. ”No one is left behind!”. Det handlar om lojalitet både mot sina leksakkollegor men även mot sin ägare, vilket i Woodys fall är Andy och senare Bonnie. I valet mellan Bo och Andy väljer Woody i flashback-scenen att stanna hos sin ägare. Jag skulle säga att hela filmseriens tema är just lojaliteten mot sina vänner och samtidigt ansvaret mot sina ägare.

I Toy Story 4 får vi se nåt nytt och väldigt intressant: en leksak som skapas av sin egen ägare! Han heter Forky och konstrueras av Bonnie när hon är på förskolan. Senare presenterar Woody Forky för de andra leksakerna och Forky liksom föds som en leksak ur Bonnies ryggsäck. ”Problemet” med Forky är att han är gjord av skräp och instinktivt vill han tillbaka till papperskorgen. Han kan inte greppa att han nu är en leksak. From trash to toy.

En sak som Sofia gnällt lite på i de tidigare filmerna är att de kvinnliga leksakerna får för lite att göra. Jag kan till viss del köpa det även om det inte är nåt jag fokuserer eller stör mig på när jag tittar på filmerna. Här tycker jag dock inte man kan komma med samma klagomål. Bo Peep har förvandlats till en självständig badass och är en av huvudpersonerna och Woody spelar ofta andrafiolen. Dessutom är huvudskurken en kvinnlig docka, Gabby Gabby, som vill stjäla Woodys inre röst eftersom hennes egen är trasig.

Eftersom Gabby Gabby aldrig haft nån ägare utan spenderat sitt liv på ett antikvariat så känner Woody förstås, lojal som han är, att han måste ställa upp på att donera sin inre röst.

Förutom det här med lojalitet så kände jag att det fanns en hel del barn/föräldrar-tematik här. Leksakerna är ”föräldrar” och deras ”barn” är deras ägare, dvs barn. Tiden går, barnen växer upp (barnen flyger ut ur bot) och leksakerna förlorar då sin mening tycks filmen säga. Så om man aldrig i det verkliga livet haft barn (eller haft en ägare i Toy Story-världen) så har man aldrig haft nån mening? (Nå, att sitta inspärrad på ett museum eller ett antikvariat verkar ju onekligen ganska meningslöst.)

Det här nyanseras dock när det visar sig att Bo lever helt självständigt utan ägare och att Woody i slutet beslutar sig för att leva samma liv tillsammans med henne. Däremot jobbar de båda som nån form av adoptionsbyrå och ser till att leksaker som längtar faktiskt får en ägare.

Här kom jag lite att tänka på Lady och Lufsen där det handlade om att som hund antingen leva fritt eller vara bunden till en ägare. Jag tycker Toy Story 4 gjorde ett bättre jobb med den här tematiken.

Animeringen? Den är för bra! Jag kan tycka att miljöerna nästan är för fotorealistiskt återgivna. Det behövs liksom inte när figurerna, främst människorna, inte är det.

I Toy Story 4 är det Woody som är i fokus. Buzz, och de andra leksakerna, har helt klart mindre att göra. Det är väl främst Bo som tagit fokus från Buzz. Men Buzz inre röst var dock väldigt rolig och väldigt smart. Den hade ju för fasiken rätt varje gång. Helt otroligt! Man kanske skulle lyssna mer till sin egen inre röst?

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

PS. Jag skrattade högt när kvinnan i slutet upptäcker buktalardockan i barnvagnen. Jag var tvungen att se om den scenen tre gånger. Härligt.

Hoppa nu över till Henke för att kolla vad han tyckte om Toy Story 4 efter sin omtitt.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

8 Responses to Pixar: Toy Story 4 (2019)

  1. Sofia says:

    ”Mitt standard-gnäll om taskiga genusperspektiv när det gäller animerad film slipper jag lufta den här gången”. Tack för ping! 😀

    Kanske inte så oväntat att vi skulle inta motsatta ståndpunkter — i mina ögon är detta den svagaste av Toy Story-filmerna. Jag kunde inte uppskatta Woody-fokuset på samma sätt som du utan tyckte att det snarare blev lite segdraget. Även själva berättelsen var i segaste laget. Det absolut roligaste var nog skräckfilmsreferenserna

    • Jojjenito says:

      Puh, bra att vi är överens om genusperspektivet i alla fall. 😉

      Jag vet inte om jag uppskattade just fokuset på Woody egentligen. Det var mer nåt jag ganska neutralt noterade. Det var mer hela storyn överlag som gick hem rätt så bra hos mig. Plus att troligen det här med att återse ”gamla vänner” nog höjde filmen en del.

  2. filmitch says:

    Har inte sett denna ….än men den ligger på listan

  3. Henke says:

    Hyfsat betyg ändå, men helt klart att du inte gillar filmen lika mycket som jag och många andra. Detta gäller ju i alla högsta grad hela serien också. Du nämnde att du gillar scenerna med människor mest. Pixar blandar ju ganska friskt och flera filmer har människor i som huvudpersoner, men långt från alla. Tror du att detta kommer bli en trend för dig? Monster’s Inc handlar om monster, men både Wall-E och Up handlar om människor i alla fall. Ratatouille, lite både och… Hur var det med Finding Nemo-filmerna? För de har du sett va? Var de 3/5-filmer också?

    • Jojjenito says:

      Det återstår att se om det blir en genomgående trend. Jag är inte säker, och försökte mest hitta en förklaring till varför jag inte gillade filmerna så mycket som ”alla” andra.

      Japp, jag har sett både Nemo och Dory. 2,5/5 till bägge. Så Toy Story-filmerna är klart bättre.

      • Henke says:

        Toy Story filmerna *är* klart bättre än Nemo-filmerna i mina ögon också. De senare känns mer riktade mot en yngre publik, precis som framför allt Cars-filmerna…

        • Jojjenito says:

          Hehe, jag bävar lite inför de där Cars-filmerna. 😉 Men A Bug’s Life gick ju rätt så bra så jag kanske inte är lika känslig inför det barnsliga. Eller snarare inriktning mot den yngre publiken. Barnslighet kan ju uppskattas oavsett ålder som du är inne på i din revy av A Bug’s Life.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: