Fair Game


Titel: Fair Game
Regi: Doug Liman
År: 2010
IMDb
| Filmtipset

Fair Game är en välgjord politisk dramathriller i Aaron Sorkins anda. Jag blev påmind om att jag ville se den hos Flmr som dock inte gillade den så där jättemycket. Filmen bygger på verkliga händelser och handlar om orsakerna bakom USA:s krig mot Irak. Historien är ju riktigt intressant men den stora frågan om varför USA, eller snarare Bushadministrationen, ville starta kriget i Irak får man aldrig svar på även om man kan spekulera.

CIA-agenten Valerie Plame (Naomi Watts) jobbar med att förhindra terroristhandlingar. Valerie är en person som ser praktiskt på sitt jobb. Om hon t ex lyckas med att avslöja en transport med illegala vapen så är hon nöjd med sin arbetsdag.

En dag blir hon chef för ett team som ska arbeta med att hitta bevis för kärnvapen, kemiska vapen, massförstörelsevapen (WMDs, weapons of mass destruction). Hon gör ett seriöst jobb, alla gör ett seriöst jobb, men man hittar inga bevis. En del av arbetet handlar om att hitta bevis för att Irak har köpt stora mängder uran av Niger. Till Niger skickas Valeries man, Joe Wilson (Sean Penn), som har kännedom om landet eftersom han varit ambassadör där. Hans bedömning är att det inte förekommit någon sådan affär.

Vita Huset och stabschefen Scooter Libby (David Andrews) i spetsen vill ändå få bevis. Det måste (!) ju finnas WMDs i Irak, annars kan man inte starta det där kriget som man ju vill starta. Så till slut ser man till att hitta nån CIA-medarbetare som faktiskt säger att vissa beslagtagna aluminiumrör troligen kan användas för att upparbeta uran. Dessutom nämner Bush i ett tal att Irak gjort affärer med Afrika gällande uran. När Joe Wilson får höra detta skriver han en kritisk artikel och ifrågasätter Bush-administrationens motiv till kriget och bevis för att det ska finnas WMDs i Irak. Well, man kan väl säga så här: Det skulle han kanske inte ha gjort. Eller: han skulle kanske ha tänkt en gång extra. För i slutändan gjorde han ju rätt. He did the right thing.

Det som händer är att Bush-administrationen vill få bort fokus från vad som uppenbarligen är något mycket lurt och därför offentliggör de Valeries identitet och att hon är CIA-agent och hon dessutom skickat sin man till Afrika på en sorts gratissemester. Det hela slås upp stort i media, och fokus skiftar mycket riktigt från orsakerna till kriget och till Valerie och hennes ”kommunistman”.

Filmen börjar väl aningen segt och det tar ett tag innan historien liksom satt sig. Den är inte superspännande men aldrig tråkig. Watts och Penn har ett bra samspel i den här osannolika historien som är en blandning av familjedrama och politisk thriller. Det får en verkligen att fundera på vad som pågår bakom kulisserna. Vad är det viktiga: vad som görs eller bilden av vad som görs? En annan sak man förstår är att det inte lätt att starta ett medialt krig mot Vita Huset. De skyr helt enkelt inga medel för att få som de vill. Och frågan man ställer sig är ju vad de egentligen vill?

Filmen är också väldigt intressant i ljuset av Usama bin Ladens död och efterspelet kring det. Oj oj, jag skulle gärna se en dokumentär eller film om detta.

3+/5

PS. Det kan var värt att notera att filmens manus bygger på två böcker som skrivits av Valerie och hennes man. Hur verkligheten verkligen såg ut är därmed svårt att säga eftersom det vi får se i filmen Fair Game givetvis är vinklat för att få Valerie och hennes man att framstå i god dager och Bush-administrationen i dålig dito.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to Fair Game

  1. Anders says:

    Lyssnade igenom gamla Movie BS-podcasts häromdagen och då satte en av killarna Fair Game på sin topp 10-lista över 2010 års bästa filmer. Den har helt gått under radarn för mig men nu när jag har läst din recension så måste jag försöka få tag i den.

  2. Var själv inte så förtjust i Fair Game (2010), trots att jag gillar Naomi Watts och Sean Penn. Tyckte inte filmen var direkt stämningsfull, men att det baseras på verkliga händelser gör den givetvis intressantare. Fångade mig tyvärr inte helt enkelt.

  3. Jojjenito says:

    Anders: Mja, topp 10 från 2010, det låter överdrivet även om det är småputtrig politisk thriller. Ser fram emot dina åsikter om den.

    Movies – Noir: Ska hoppa över och läsa vad du tyckte.

  4. Anders says:

    Japp, den andra killen lade den på topp 25 så de hade lite olika åsikter om just den filmen. Men jag gillar både Watts & Penn så vi får se vart den hamnar på min lista.

    Vet inte om du brukar lyssna på den men sök efter Movie BS podcast på iTunes. Tror det finns runt 75 avsnitt där. Jag lyssnar på den och /Films podcast.

  5. filmitch says:

    Har inte sett filmen men följde berättelsen i pressen när det var aktuellt. En film jag troligtvis aldrig kommer att se då jag blir fly förbannad bara jag tänker på hela historien.

  6. Jojjenito says:

    filmitch: Antar att du inte är Bush-administrationens mest hängivna supporter? 😉

  7. filmitch says:

    Bush-administrationen – bara jag läser ordet ökar blodtrycket drastiskt 😦

  8. Jojjenito says:

    Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen. Bush-administrationen.

    Sorry, hoppas du inte fick en hjärtattack nu. 😉

  9. filmitch says:

    GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: